Världens finaste killar!!

14 maj 2010

Satt vi i soffan på Grindvägen och jag kände ett jättetryck nedåt, trodde att de "brottades" där inne och det var därför det gjorde ont.
Berättade det för mamma och hon tvingade ut heffaklumpen på en rask promenad, i fall att liksom.
Klockan ett på natten började det, och kom med ganska långt imellan men varje värk sparkade jag visst på Toffe. :) Klockan sex på morgonen den 15 maj kunde jag inte sova pga värkarna. In i duschen och sen försöka sova en stund till, vid nio ringde mamma förlossningen och vid tio kom vi in.
Är det verkligen TRE år sen?! Det är en klyschig mening men tiden går så fort, samtidigt är det som att de alltid funnits i våra liv.
Allt som varit tidigare känns dimmigt och som någon annans liv.
Vad lyckliga vi är för att vi får njuta av de här underbara grabbarna!!
Allt är inte en dans på rosor, det kan det inte vara hela tiden.
Men vi älskar er så mycket och jag tänker väcka er innan jag ska till jobbet imorgon bara för att få se er min när ni ser vad som står i vardagsrummet.
Pluttisar!!

För tre år sen..

Såg jag ut såhär!
Jag var så ledsen och så trött, såååå trött på att vara gravid.
Och framför allt så var jag SÅÅ stor!
Standardfras när folk fick veta att det var tvillingar var "tvillingar kommer aaalltid tidigt" så det där ställde jag liksom in mig på. Tror ni att det känns som att jag gick på övertid när jag passerat vecka 35 typ?!
I vecka 39 (38+) fick jag en hinnsvepning med i stort sett löfte om att det skulle sätta igång de närmsta 48 timmarna, men bokade in en igångsättning för säkerhets skull.
Förlossningen startade INTE och
Kristihimmelfärd 2010 var det meningen att jag skulle bli igångsatt, men de insåg att de bokat in mig på röd dag och skickade hem mig igen.
Då gick luften ur mig, usch vad ledsen jag var!!
Samma helg så satte det igång spontant.
Grabbarna var beräknade till 16 maj men kom den 15e, båda vaginalt och med 8 minuter mellan.
Ofta säger folk att de aldrig skulle kunna tänka sig att "klämma ut" ett barn till efter att första är avklarat men tro mig, känslan efter att ha fått upp en kladdig underbar varelse på bröstet gav mig kraft till att kunna göra det tjugo gånger till. Kanske inte riktigt, allt gick ju väldigt bra för oss men ni förstår ungefär.
Tyckte nästan att det var värst när de skulle sy efteråt, då kändes det riktigt jobbigt. Då ville man bara bli lämnad ifred!
MEN jag önskar att någon hade berättat för mig hur det kändes att kissa första gången, eller hur första duschen kändes.
Eller känslan av att inte kunna stå upp normalt, att knappt kunna andas stående.
Man var så trött på magen att man trodde att allt efteråt skulle gå "som en dans".
Jag är ju väldigt, väldigt blodrädd och ni kan ju bara tänka er hur det är efter en förlossning (utan att skriva för mycket) och vågade nästan inte gå på toan själv med rädsla för att svimma.
Ringde på sköterskan första kvällen för att fråga om mamma kunde följa med mig medans sköterskan såg efter barnen, då fräste hon av "hur tror du att du ska klara dig hemma?"
Kan säga att det inte var givande i en sån situation, det sitter beviserligen i lite än.
Och jag kan knappt förstå att det snart är dags att göra det igen! ;)

Sliter mitt hååår!!

06:20 stod Noel på Toffes sida och sa att han hade bajsat.. "Gå till mamma" viskar Toffe tillbaka och önskade nog att jag inte hörde det.
Suck, suck, suck! Bara att byta blöja, försökte krypa ner i sängen igen. Lyssnade på lite Morgonpasset och typ tio i sju blev jag så trött igen och trodde att jag skulle få somna om igen. Jo, eller hur??
"Gå ner äta macka" sa Noel.. Det vet jag precis vad det betyder så var bara att kliva upp.
Väl nere gick det bra med Leon men med Noel bröt helvetet lös. Fel macka, sur Noel, sur mamma..
Men vi återhämtade oss och även fast jag är lite bitter much över att få kliva upp ensam och först varje morgon så ser jag fram emot dagens barnmorskebesök.
Och idag fyller min fina, snart, svägerska Mickis år. Det låter ju väldigt fint med svägerska :D
Och det låter väldigt bra med 25 år, herregud!!
Imorgon är det kosläpp och på fredag hoppas jag att det blir Hudik om nu planerna har gått i lås. Jag är dålig på uppföljning!
Uppbokad på några dagars jobb nästa vecka och veckan därpå, det blir nog bra.

Tänk..

Den lilla lyssnade på mina önskningar!
Han körde på för fullt igår, jag tror att han ligger så att han snarare "stryker" omkring där inne. Eller att han sparkar loss på mina tarmar, för det är inga karatesparkar de senaste dagarna.
Men det var en skön lättnad att han körde en omgång, han ligger och småpysslar nu också.
Då blir man lugn i mammahjärtat!
Dessutom så får man mysa med världens bästa grabbar, framför Hitta Nemo för tusende gången..

Det som började så bra..

Förberett Leon på dagis och allt började så bra.
Tills vi kom till dagis och han är jätteledsen.. Fan vad jobbigt det är!!
Dessutom blev Noel också ledsen.
Jag längtar tills jag går på ledighet för sommaren så att de kan vara hemma! Men nu är vi i behov av dagis, tyvärr.. Eller både på gott och på ont.
Gör i alla fall ont i mammahjärtat för jag vill att han ska må bra på dagis!
Men snart så, min lilla gubbe!

Stopp!

Herregud, två tusen.. Nej, två miljoner känslor har passerat sen jag kom hem efter jobbet.
Först var grabbarna lugna och harmoniska, när sen grannpojken ville att grabbarna skulle komma ut och jag sa nej så bröt helvetet lös. Klockan var redan över 18 och det var alldeles för sent för att gå ut, sen middag tack vare att jag slutade sent. De skrek och grät i en halvtimme och jag lyckades laga klart maten, trösta båda två och börja äta.. Då knackade det på dörren igen. Det var grannpojken igen som hade sin syster med sig, de ville bara prata lite tror jag. Men när jag sen skulle stänga dörren och grabbarna inte fick gå ut och cykla så började det igen.
Jag tog in cyklarna så de kunde cykla inne, då skulle de ha samma cykel. Skrik, bråk och en jävligt.. Dålig morsa!
Noel skrek så jag kunde kräkas så jag bar upp honom för att lugna sig, då följde han efter mig och skrek ännu värre. Då stängde jag in mig i sovrummet och grät så jag nästan gick sönder. Noel blev knäpptyst och jag höll på att skämmas ihjäl.
Fan, fan, fan vilken dålig mamma jag kände mig som. FAN!
Skyndade mig ner så att inte Leon skulle försöka ta sig ut igen (de försöker låsa upp dörren) och då kom Noel till mig. Lilla älskade plutten, jag sa förlåt och fick många pussar och kramar.
Såna här dagar får mig att sönder! Usch!
Och ett annat dilemma: pojken i huset bredvid ville att grabbarna skulle följa med dit.
Det kände jag inte alls okej med, de är snart tre men jag ville inte alls släppa iväg dem. Kanske att det skulle funka när de är fyra år, men nu.. De känns alldeles för små!
Han ville också att grabbarna skulle följa med ut medans jag lagade mat, kändes också fel! Det här är inget tryggt område på det viset. Cirka 50 meter från "vårt" hus går en väg med mycket tung trafik. Det tar två små grabbar säkert mindre än en minut att springa rakt ut i den vägen. Nej usch!
Jag vill vara ute med dem när de är ute, de är inte stora nog att förstå alla risker.. Helt enkelt.
Vet inte varför jag "argumenterar" med mig själv. Helt klart normalt att inte släppa ut eller iväg till någon man inte känner när de bara är tre år, jag är inte hönsig eller dum mamma för det. (Också tankar som hann gå genom min skalle)
PUNKT!

Tårtoblater..

Häromdagen kom jag på att det finns tårtoblater, chansade att det skulle vara superdyrt..
Glömde bort det då men kom på det nu ikväll.
Googlade och kaaaching, 59 kr!! Fanns för 49 kr men var slut i lager på den sidan. Men på Barnkalaset fanns det, och måånga olika alternativ.
39 kr i frakt var det också.
Grabbarna kommer bli så glada med Blixtentårta tror jag! Nu är det inte långt kvar tills de blir TRE år, det är ju sjukt! Leon är skruttig ikväll tyvärr, gör ont i hjärtat när han är dålig.
Nu sitter han i soffan och kollar på Hitta Nemo och verkar ganska pigg. Noel somnade för 40 minuter sen, utan välling och allt. Tufft med fint väder, haha.
Imorgon börjar en ny jobbvecka och den börjar med öppning. Trots att det bara var förra veckan och kommande så kommer det kännas lite tomt att inte åka dit, man vänjer sig fort!
Så snart är det tack och god natt men måste sätta mig och göra klart inbjudningarna innan jag kan lägga mig.
Det var inte bara, inte. Och det blir inte så oerhört snyggt, men det är gjort med hjärtat ;)

Lördag..

Ja, en trött människa nu trots att jag somnade halv åtta igår. Vaknade bara för att hämta vatten och somnade sen om igen. Fyra i natt ropade Leon på mig från undervåningen (?!) och väckte samtidigt Noel som låg i sin egen säng än.
Noel blev helt djävulens hysterisk och bara skrek åt mig. Jag blir knäpp på hans utbrott!!
Strax efter halv sex somnade Leon i alla fall medans Noel låg vaken. Jag somnade igen för jag var helt slut, konstigt nog!
Halv nio vaknade jag sen av att Leon varit i skafferiet och hämtat godispåsar som han så snällt bjöd Noel.. Suck!
Men de gick ner och Toffe och jag kunde ligga och dra oss en stund.
Annars så misstänker jag att tröttheten beror på en sjuk jäkla treårstrots och graviditeten. Jag håller på att kräkas ibland när grabbarna håller på. Vill bara gråta.
Idag när vi tog en liten promenad med Mickis, Tomas, Theo och Alvin till Ica så ville de gå hem eftersom de åt glass. Och det är som att de ta mig tusan har en PROPP i öronen. När jag sa att de skulle stanna för att det kommer en väg så skrattar de och springer bara. Och jag blir så arg, och fick dessutom springa. Några få meter men det känns verkligen som att jag ska delas på mitten.
Avskyyyr när de inte lyssnar, så många tillfällen om dagen som man behöver bli riktigt arg. Avskyr att vara arg!!
Till något helt annat så var jag in på Lindex och tittade på en klänning till vigseln. Jag hatar provhytter, inte så farligt för den växande kroppen.. Men för vinklarna!! Fyyy! Jag tyckte om klänningen men inte så att den kändes klockren. Ska kolla på H&M som öppnar i Söderhamn nästa vecka, kanske finns det mer där. Eller på Hollywood. Vi får se! Tror inte jag vill köpa en på nätet trots allt, och det är så svårt att veta 9 veckor i förväg hur stor magen blir. Känner mig som sagt väldigt stor redan..
Vi får se, ska väl försöka laga lite mat nu och sen dega i soffan resten av kvällen!

Ilningar..

Uuääh, har såna ilningar i underredet. Gud vad det är obehagligt!! Vet att jag hade det med grabbarna också, och även mellan graviditeterna.
Har i alla fall jobbat stängning idag så kom hem vid fem, då skulle Toffe byta bil så jag tog med mig grabbarna in till stan för att handla veckans mat. Enough is enough, nu är det matplanering som gäller och jag känner mig ganska nöjd med veckans mat. Sällsynt! Tanken var att vi skulle äta lasagne nästa torsdag men eftersom jag ändå handlade ville jag ha det ikväll.
Sagt och gjort, när gjorde jag lasagne senast?! Och varför inte oftare?! Åt med en vitlökssallad, den är ju underbar!
Nu har grabbarna precis somnat, blev sent ikväll men de är ju ändå lediga imorgon med pappan så. Jag ska jobba 07:30-16 så de får passa på och sova.
Jag tänker krypa i säng så snart som möjligt, givetvis! Jag ÄLSKAR att sova, jag vet att det kanske kommer perioder i graviditeten som man inte kan sova. Vet också att man inte kan sova "före" men jag är tröttast i världen nu och tänker njuta av sömnen!
Sov gott!!

Gammalt inlägg

Hittade ett GAMMALT opublicerat inlägg.. Säkert över 1,5 år!

Stackars, stackars lilla Noel.. Gör ont i hjärtat!

En vädermänniska!

Jag vet att det finns så många som känner som mig, vädret styr humöret.
Idag har vi fått sol och värme, jag har hjälpt is och snö på traven genom att hacka bort. Toffe och Alex har gjort ett grymt bra hackande här ute, nu ska det ta mig tusan bara bort!!
Noel har surat som en galning, bara stått och skrikit. I början försökte jag lugna honom, sen skrek jag åt honom (så jävla pedagogiskt, va?) och sen lyckades jag sluta lyssna. Istället satt Leon och skrattade åt Noel så Noel blev ääännu mer hysterisk. Syskonkärlek deluxe ;)
Nu har vi ätit lite risotto och jag tänker glida ner i fåtöljen medans grabbarna kollar på Madagaskar 3.
Och ÄNTLIGEN är det bokcirkel ikväll, efter över en vecka hemma utan en enda stunds avlastning (förutom toabesök, knappt, och duschar) så ska det blir underbart och det var verkligen rätt helg! Det är lycka!

Liten kille..

Ja, trots att Noel inte vart dålig på dagarna så har han varit väldigt dålig och varm på nätterna.
Toffe tog med honom till vårdcentralen och 40 i snabbsänka, irriterad i luftvägarna och 38 i feber.
Vi har inte tagit någon temp på honom men vi har ju känt att han varit dålig, dessutom har han varit lite kletig i ögonen.
Vi som klarat oss så bra, jag jinxade det VERKLIGEN!!

Lite halvtorka..

Jag har hittat Lars Keplers böcker, DOCK som e-bok så jag har läst igenom Hypnotisören på telefon. Liite krångligt men det gick, på ett dygn också!
Nu har jag krypit ner i sängen och börjat på nästa bok.
Haft en lite rastlösare dag än tidigare med mina små grabbar.
Leon är så hysteriskt rädd för en råtta (kattleksak) och skriker och gråter när den är för nära. Ni kan ju tänka er när den låg precis bredvid nappen, hahaha.
I alla fall så tvärdäckade Leon i soffan efter vällingen, vad gör hans kära bror då? Tar den lilla råttan och stryker den i Leons ansikte, hahaha. Vad brutalt egentligen!
En annan dag satt jag, mamma och barnen i vardagsrummet. Noel lutade sig mot mamma och kramade om henne och sa "jag älskar dig också mormor". Det var ett fint ögonblick kan jag lova!
Vi (Toffe och jag) säger ofta till barnen att vi älskar dem.. Haha, det gör nog alla föräldrar men det är så lätt att glömma bort de där små orden i vardagen. Hoppas grabbarna kommer bära med sig massa kärlek in i framtiden!
Jag försöker tänka mig för och fånga ögonblicken oftare, tiden kommer aldrig tillbaka!!
Nu ska jag sova, äntligen!

Vi överlevde..

Jo då för tusan! Tågresa till Skinnskatteberg och sen buss därifrån till Örebro. Jäkligt oväntat men med två HELvilda grabbar och en dålig mamma så var det skönt att få komma ut i friska luften och kliva på bussen. Tror jag blev dålig av att det var så oerhört varmt på tåget tillsammans med åksjuka så jag mådde rejält dåligt och kände att jag skulle svimma vilken sekund som helst. Pojkarna somnade tack och lov på bussen och jag lyckades sitta och hålla tillbaka illamåendet. Men TACK för bra människor, en kvinna hjälpte mig från tåget till bussen med barn och väskor. Det hade varit tufft ensam.
Väl i Örebro så väntade mamma där och vi satte fart mot Karlskoga för Max och Maxi. Noel blev alldeles likblek efter Degerfors så jag blev rädd att han skulle kräkas, han var dålig när vi kom fram så jag la mig bredvid honom i soffan så han fick vila lite och sen efter en halvtimme - trekvart var lilla älsklingen redo igen .
Jag la mig på soffan sen och blev så trött så jag somnade till, sånt man får göra när man är hemma hos mammsen ;)
Sen har vi röjt lite och just nu lagar mamma mat. Wallenbergare, mos och ärtor.. Grabbarna leker och jag är bara så lat! Lilla pyret i magen dundrar på så jag njuter av stunden, mysigt!
Blir inte många knop till ikväll, förutom att jag tänker ta disken och en dusch innan natten.

När det blir tyst..

Ja, jag älskar att få vara ifred en stund. Men bara då jag känner att det är behagligt.
När det varit lugnt en längre stund, playavsnitten är tittade på och jag bara sitter i tystnaden så börjar jag tänka så förbannat mycket. På dåtid, nutid och framtid..
Ungefär som att jag inte funderat på tusen år för tankarna far omkring som flugor i skallen på mig.
Man behöver rensa ibland men ur såna här stunder kommer det inte mycket vettigt.
För här sitter man med flugtankarna till spraket från brasan och är ändå så tömd på känslor, för sekunden.
När barnen vaknat från sin sovstund och det är full rulle så kommer jag säkert längta tillbaka hit, till flugtankarna. Allt blir ju så skimrande rosa när man tänker tillbaka, fast nu ville jag skriva ner tanken: Det är inte alls så härligt att få det alldeles tyst.
Det är tur att jag snart har barnprat i hela skallen igen! 

Herregud..

Gick ner för att göra välling, får en hemsk hjärtklappning samtidigt som jag kände att jag måste skynda mig upp till sängen igen. Precis samma känsla som jag hade då det började med magen, skulle egentligen behövt lägga mig på golvet men fick med mig välling och varm oboy och nästan slängde mig ner i sängen igen.
Igår somnade jag klockan åtta, det var helt underbart. När Toffe kom och la sig så satte jag mig upp och började leta efter något i sängen, och när han frågade vad jag gjorde så sa jag bara att jag letade efter något och sen blev jag arg för att jag sov ju.
Toffe fick äntligen hoppa in och jobba lite och jag skulle vara på Miroi 8:30 och ja, jag ser ett samband.
Jag är inte lat och är hemma idag för att jag ska slippa undan, även om Miroi är skit, däremot så när det blir riktigt tidigt och jag måste upp direkt. Då hänger inte kroppen med, det är inte första morgonen direkt. På måndagen så spydde jag innan jag skulle iväg, på tisdagen var jag dålig hela dagen och än värre blev det när jag fick åka och jobba. Onsdag och igår fick jag kliva upp tidigt med grabbarna men skulle behöva kliva upp själv först för att dricka oboy. De vill ju ha välling/smörgås direkt och jag vill fixa de fulla kissblöjorna direkt. Hinner bli dålig då också fast inte med sån hjärtklappning som idag.
Vet ju att det finns en ände på det, men det känns lite segt.

Genom eld!

Skulle gå genom eld för mina fina små killar och för framtiden. Hemmadag för Noel och en vanlig dag för mig alltså.. Kollat på Lejonkungen, käkat popcorn och druckit saft. Är man sjuk så får man busa till det. Jag skyller inte på sjukdom, jag skyller bara på att jag är sån.. Haha! Nu ska min pärla och jag bygga tågbana och hoppas på att det dyker upp några små prickar idag så vi har vattkopporna överstökade snart. Det vore ju helt otroligt om de klarade sig undan efter att ha umgåtts med Theo under hela sjukperioden!

För de tre finaste pojkarna i världen!

Leon, Noel och Theo ska få en All helgona kväll de inte glömmer på länge! Mysigt värre!

STOLT MAMMA!!

Alldeles, alldeles nyss reste sig Noel HELT själv!!!! Från knä till huk och sen stående!!!! HIHIII, Jag är en stolt mamma!!!!! :D