Ikväll är det bara så. Tjock, gräddig dimma ute och barnen sover..
Och jag sitter här själv, framför datorn för en gångs skull. Och Laleh sjunger för mig, Vårens första dag.
Och jag nästan tittar upp och funderar på vart jag är.. En stund med alldeles för mycket tankar.
Saknar träningen något så fruktansvärt, saknar att ta i så jag nästan kräks. Att vara ute och springa så man knappt kan andas sen. Att ta ut mig, att känna att JAG ÄR SÅ JÄKLA LEVANDE!
Tänk vad vädret kan göra med humöret, eller hade jag känt likadant om det var sol?
Det får vi aldrig veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar