Hade ju tjuvstartat

Som jag skrev så har jag tjuvstartat. Igår åt jag dock sista synden på lång, lång tid. Har inte frossat eller ätit helt galet men nu är jag redo.
Vet att jag kommer behöva träningen för att hålla uppe humöret.
Dessutom så har jag gjort tre matlådor.
En tills idag, två till imorgon.
Så ska jag bara lista ut två mål till. :)
Det löser sig!
Har en tatueringsplan nu också, en half sleeve på högerarm. Motivet är klappat och klart, bara pengar och tatuerare kvar ;)
Har velat fram o tillbaka men nu är jag helt säker på vad jag vill ha!

Ska dö en liten stund nu, tröttare än någonsin idag..
Och ledsen, men det är ju det "normala" numer.

Dålig människa idag också..

Jag är en bitter, dålig människa. Men just nu så tänker jag låta det vara så.
Punkt.

Jag är ju sån!

Jag är ju som jag är..
Och du är som du är
Och varför ska jag skämmas för mig
när du inte skäms för dig
För jag är inte sämre
Aldrig sämre
Trots att jag får mig själv att tro det
Tvärtom så är jag stark
Även fast jag är svag

Jag kan verka destruktiv
men jag är en fighter
Och det ska INGEN få ta ifrån mig
ALDRIG

Det som inte dödar det härdar
och jag blir bara bättre!!

Känner..

Känner varken bra eller dåligt.
Känner bara att det ska göras...

Snart är det dags!

Snart drar Fitness fighten igång och det ska bli spännande. Har fått igång recepten så har tjuvstartat lite :)

Fylla hål..

Fast först måste man ju veta anledningen till hålet!

Min defekt..

Är att jag blir så defensiv, och så arg..
Klart jag har fler brister men den här sidan är den allra värsta.
Jag är en känslostark människa och ibland har det varit utmärkande och hur jag än skulle vilja tona ner den sidan så är det en bit av mig.
Just nu är det så mycket känslor som seglar omkring.

Alla känslor får själen att vrida ihop sig och jag vet inte var jag har mig själv.

Känner bara..

Att jag inte orkar tänka just nu.
Blir bara trött och irriterad..
Och rastlös ända in i själen!

Ärlighet..

Varar längst. Punkt slut!!

Måste tänka lite..

Ja, jag måste ha något att stimulera hjärnan med.
Annars kommer det här nog bara bli ännu värre, hjärnspökena alltså..
Men jag har inga bra förslag, känner ju att det är som hål i mig som måste fyllas.
Det måste vara glädje ett tag.

Älskade höstluft..

Det är som att andas igen.
Blir gråtfärdig av känslan.
Och jag fokuserar på att känna.

Men allvarligt?

Jag är förpassad till baksätet, väldigt åksjuk, envisas såklart ändå med att blogga..
För att det känns så bra att skriva, för att det är något jag älskar.
Även meningslösa inlägg som det här :)

Tack!

Tackar läkaren jag träffade för att han förstod mig.
Sjukskriven tre veckor och tid att andas..
Nu ska jag försöka hitta mig själv och mota bort hopplösheten och sorgen.

Jag trodde..

Att otillgänglig betyder just OTILLGÄNGLIG!

Oj..

Ja.. Mycket på gång, eller?
Gud vad förvirrad jag blir

Jag är inte bara neggo.

Men det är lätt att just det kommer ut på bloggen, men vad ska man annars med en blogg till?
Det är mest för min egen skull, för er är det ju bara att låta bli att läsa.
Förstår att det inte är så roligt.

Måste..

Kan inte sätta mig och ta det lugnt för oron i kroppen gör för ont..
Hjärtat galloperar fort och jag måste plocka, plocka, plocka. Måste uppehålla hjärnan med något.
Har städat linneskåpen, plockat upp på altanen, tvättat, sorterat och vikt tvätt, börjat packa åt barnen.
Ska rensa min garderob, lägga in alla kläder i ordning, diska, laga mat, dammsuga och skura.
Det hinner jag igenom på någon timme, sen ska jag natta mina underbara killar och sen kommer oron över att somna.
Fan! Något måste hända hela tiden, hela hela tiden! Annars så blir det för jobbigt.
Jag vet inte ens hur det blev såhär? Kroppen är på högvarv konstant och det är svårt att stoppa.

Tog i alla fall med grabbarna till stadsbongården efter dagis, de ska inte behöva sitta inne på grund av att jag inte mår bra. Det blev en kort stund och en titt på alla grisar, höns, hästar och kaniner.

Tack och lov att det är fint nog så att de kan vara ute nu på kvällen, de leker så underbart bra tillsammans och jag är så glad för att de är två!
Älskade, älskade ungar! Vad skulle jag vara utan er?!

Regn..

Det har regnat inatt och det passar liksom ihop med mitt sinne..
Har gjort mig otillgänglig på jobbet från och med idag och tre veckor framåt. På fredag åker vi till Söderhamn men känner att jag behöver några dagar helt off hemma.
Orkar inte ens träna, inte lat-orkar-inte utan verkligen orkar inte!
Laddar upp inför Fitness fighten, det kommer jag genomföra för min egen skull!

Dags att sova..

Eller mer ligga och vrida..
Har ångest på dagarna för kvällarna och för sömnen.
Är ju så trött hela tiden, tog en 'tupplur' idag (på två timmar) efter att jag skjutsat grabbarna till dagis.
Kände mig nyvaken ända tills kvällen.
Har urkass matlust också, det är inte likt mig kan jag lova..
Känner menlöshet, trampar och vandrar omkring i själen.
Är ju så tacksam för mina fina killar och ändå känner jag mig så jäkla dum för att jag är så ledsen.

Ledsen för att jag känner mig sämre än alla andra!

Måndag..

Jag ligger på soffan, har tant Röd på besök.. Ingen att vara artig för!
Känner mig så tom och ledsen, samtidigt så rastlös.
Mycket tankar som snurrar just nu och jag vet inte vad jag vill!
Kunde inte sova inatt, så jäkla typiskt.

Förvirrad..

Har svårt att sova om nätterna, går runt med hjärtklappning och svettningar på dagarna.. Vet inte vad det är som händer!

Ensam..

Idag efter vårdcentralen (hörselgångsinflammation så fick örondroppar) så ville grabbarna ut och åka bil.
Satte dem i bilen och det var andra gången allt bara brast, och då kände jag mig så jäkla ensam.
Toffe hade jobbat dubbelt under natten/morgonen så ville inte störa honom.
Det är väl sådär, man vill inte gärna störa. Artigheten finns alltid där.
Först funderade jag på att ringa vårdcentralen och prata med den underbart snälla sköterskan jag pratade med första gången.
När jag var på vårdcentralen första gången fick jag träffa en läkare som var utländsk och vi hade riktigt svårt att förstå varandra! Frågade om det fanns någon sköterska jag kunde prata med men fanns ingen tillgänglig..
Efter att inte ha hittat mod nog så funderade jag på om det finns någon motsvarighet till Bris?
Bris till vuxna typ..
Vad gör andra människor när livet känns såhär? Suck it up, eller?

Jag kände att jag inte hade någon och det gjorde mig nog skräckslagen!

Har somnat med Leon i hans säng, det var trång så jag hängde med benen utanför.
Nu ska jag för en gångs skull sätta mig och prata med min sambo.
Sen ska jag dyka ner i sängen och få två droppar i örat.
Orkar fan inte!

Fy..

Det känns i hela kroppen att jag gråtit som en idiot.
Jag har massa mer gråt att släppa ut men inte just nu!
Jag är så trött, känner att jag vill sova.. Helst i tusen år!

Och jag blev rädd..

För min egen skull..
Samtidigt känner jag mig värdelös!
Att jag inte orkar med livet.
Att mensen är försvunnen, negativa graviditetstest, ständigt trött, nedstämd och ledsen, tankar om framtiden som stressar, om vardagen som stressar, hem och trädgård som måste skötas, ångesttankar för kroppen, träning, jobbet, att vara tillgänglig för jobbet, ständigt sjuk med nya pencillinkurer, att bli besviken, att försöka vara en bra mamma.
Imorse kom smällen, jag har gråtit som en idiot och jag känner att jag inte orkar mer. Men jag vågar inte säga nej! Rädd för att inte bli tagen på allvar, vad säger man till en läkare?
Hjälp!

Sväljer irritationen..

Men det blir som en klump i halsen!

Blir så ledsen!

Vet inte vad jag vill göra med mitt liv!
Vet inte alls vad jag vill göra resten av mina typ 44 jobbår..
Fyfan vilken dålig känsla!!

Idag skulle jag vart en bra människa..

Men istället så sitter jag inne och kollar Solsidan medans solen skiner ute.
Hade min vilodag idag, kände att mina ben inte höll igår och hade en skrämmande huvudvärk och illamående när vi kom hem från Karlstad så vågar inte chansa.
Skulle vart till Caroline nu ikväll också men vill inte chansa där heller, om det är mer än huvudvärk som spökar.
Imorgon borde jag vara fit for fight och redo för gymmet igen!
Sitter inne, i min nya stickade tröja, i en av fåtöljerna och tänker slappna av en stund.
Grabbarna roar sig själva en stund och jag tänker inte springa runt med gråten i halsen ikväll för att städa och plocka.
Kanske ta en liten nap också ;)

Dagen..

Dagen blev bröst, axlar och armar.
Sen blev det 35 min på löpbandet.
Pw-takt och sen drog jag ner lite fart men drog upp lutningen till 9 % och ökade därefter farten igen och så höll jag på sådär.
Hann kolla 1,5 avsnitt solsidan och när det var avklarat begav jag mig hemåt för en proteindrink. Kör på Whey 100 jordgubb, med lättmjölk ;)
Tog bilen upp till Toffes jobb och joggade därifrån 4 km på 26 ungefär.
Sitter just nu i lastbilen och väntar på Toffe som lossar Lilla Konsum.
Hem och göra biffar innan grabbarna ska hämtas..
Blir biffar, fetaost och creme fraiche paprika chili.
Gott!!!

Då var det dags!

Idag var sista schemalagda så imorgon är jag tillbakaaa i träningens underbara värld!!
Har en grym träningsvärk i benen efter som jag körde ben igår.
Har träningsvärk i rygg, mage och armar också.. I stort sett hela kroppen och det känns underbart.
Blev en jäkligt kort promenad idag, glömde dessutom stanna endomondo när vi gick in på Maxi.
I morgon är det bröst, axlar och armar, kommer köra mitt vanliga schema igen.. 3 dagars split och ibland kommer det bli 3 dagar och ibland fler dagar med styrka.
Måste ju vara i lite form inför Fitnessfighten ;)

Nu ska vi mysa ner i sängen, kvällsugglorna och jag. Noel bet precis Leon i näsan så efter att Leon gråtit klart så konstaterar han "mojan bittaa sässan"
Översättning: Noel bet näsan.
Lilla gubben!

Tlött!

I morse var jag hysteriskt trött!
Vet inte varför riktigt, vaknade i natt och kunde inte sova.
Tänkte gå upp och kika på stjärnfallen men somnade om innan jag ens tänkt klart tanken.
Sitter och läser på lite inför Fitnessfighten och är så taggad!!
19 dagar kvar och så fort jag bara kan så ska jag anmäla mig.
Fina priser är det ju också, det ska jag vara värd när jag är klar ;)

Lycka idag!

Åkte ner till mamma runt 15-tiden, väl där så plockade jag lite kantareller (bara jag som äter här hemma), lite blåbär och hallon till frukosten blev det också.
Så jäkla mycket mygg bara, fick t om ett på läppen. As!
Skippade promenaden idag för det blev ganska sent men blir nog 7 km imorgon istället.
Men kantarellstuvning på hård bröd blev det i alla fall, behöver jag ens säga hur gott det var?!
U-N-D-E-R-B-A-R-T

Snart är det dags att slänga fläsket i säng, jobb 7-12 imorgon!

Jag är lika osammanhängande som det låter, har huvudet fullt av ludd.
Men får jag välja så får det ju gärna vara sockervadd.
Mamma har berättat (x antal gånger) att när jag var liten så hade min bror öroninflammation, och öronen fulla av bomull. När vi sedan kom till Gröna Lund där vi fick sockervadd så stoppade jag helt enkelt in sockervadden i öronen för så hade ju storebror haft!

Längtar efter att få berätta såna historier för grabbarna när de blir äldre.
Hur vi gång på gång tittade på "Bilar" eller hur de kallade varandra för "mojan" eller hur Noel kallade Leon för "Nuuel".
Det kommer bli awesome!

Så mycket som bubblar!

Pajasen i mig måste få utlopp!!
Seriöst på jobbet (självklart), seriöst hemma (kanske självklart) seriös på fritiden (vilken fritid?)
Minns tiden från Transcom (skit) men jag hittade en helt otrolig vän där, snälla fina Therese.. Hon plockade verkligen fram sidor hos mig som jag älskar!
Båda två var två-barnsföräldrar men vi blev som två yrmoln så fort vi träffades.
Inte speciellt många mil mellan oss och ändå ses vi inte.
Höjden av dumhet?!

Det är jobbigt!

Det är otroligt jobbigt att vakna med känslan av att inte veta vad man vill.
Jag känner mig mer vilsen nu än för några år sedan.
Jobba eller utbilda sig, men till VAD?
Är glad för jobbet jag haft men det är också bara ett jobb, men nu har jag ju provat på det och det är inte till 100 % min grej.
Vill känna äkta glädje när jag jobbar men det kanske man inte alltid kan?
Men måste man liksom nöja sig bara eller kan man kräva ut mer av det?

Om jag är förvirrad?

Och idag när jag vaknade..

Så känns det i luften att den riktiga sommaren är borta!
Den lämnar inte direkt något tomrum, bara en bit av nya förhoppningar.
Och en stor ond klump i magen.

Mig själv om någon..

Fick mig en tankeställare igår, känner inte att jag behöver gå in på närmare detaljer, men jag känner att det är nu eller aldrig.
Min kropp ska bära mig för resten av mitt liv (minst 50 år till) och hitills har jag behandlat den som skit. Jag har varit då och då, stenhårt eller jävligt slappt.. Jag är bättre än så, min kropp betyder mer än så!
Min kropp är mitt verktyg och när skalet inte mår bra så mår inte innanmätet bra.
I september hoppar jag på Fitnessfighten för att kicka igång med, framför allt, maten. Känner att jag går på tomgång men i och med ff så har jag chansen att fortsätta på samma bana sen.
Jag är värd att må bra, och kämpar jag och tar hand om mig själv så är jag också värd en snygg och vältränad kropp!!

Det är svårt att förklara för någon som inte känner det, men att vara konstant hungrig är så jävla surt.
Och eftersom jag är hungrig så vet jag att något är fel!

Som sagt, det är nu eller aldrig!!

Man får inte säga det..

Men det gör jag ändå!
Jag längtar efter hösten, efter ren höstluft att dra in i lungorna.
Det känns så kravlöst med hösten, är det bra väder så blir man riktigt glad men är det dåligt så är det bara så.

Sommaren känns så pressad, jag känner mig stressad.
Tre månader som måste vara fina, på hösten får man vara ful. Då får man vara ful och njuta av att kratta löv.
Ta sköna promenader i höstvädret.

Men så får man ju inte tänka!

Sova

Vi har sovit halva dagen och det var så skönt. Dessutom är det tråkigt väder så vi tar det bara lugnt.
Skulle ha gymmat, skulle promenerat.
Insåg att jag har ledigt men inte alla andra som är på gymmet efter fyra!
Plockar fram hantlarna här hemma och kör lite istället..

Ny dag..

Så nu är det en ny dag, nu ska jag boosta mig själv med frukost i sängen och idag ska jag äntligen till gymmet!!!
Upp med hakorna!

Hjälp..

Känner att jag är så trött, självklart för att jag varit vaken sen fem i morse men också för att jag är tom.
Helt slut.
Skulle jag bara få så skulle jag sova ett dygn, två dygn.. Men det går inte så det är nog lika bra att jag passar på att sova.
Hade "stora" planer för imorgon och grabbarna skulle till dagis, jag skulle ha ätit frukost och sedan skynda till gymmet när jag skjutsat grabbarna..
Jag VILL inte skynda eller ha massa måsten.
Jag vill försöka coola ner (det är jag så jävla dålig på) och inte ha någon tid att passa..
Vi får se imorgon.

Dåligt!

Dålig mamma, dålig människa idag.
Trött ända in i själen och gråtig..
Djupa, djupa andetag som gör mig yr i skallen..
Måste skärpa mig!!

När människan i mig talar..

Så säger den att livet måste vara mer än såhär!
Det kan inte bara vara jobba, diska, städa, laga mat och oj då.. Dags att sova!
Det kan inte bara vara att glida ner i soffan efter dagens slut och sedan byta soffan mot sängen.
Människan i mig skriker, han har tänt fyren och blinkar utav bara fan..
Det kan inte vara såhär det ska vara för resten av livet.

Imorse när jag skjutsade Leon till dagis (Noel skulle m Toffe till vårdcentralen för brännskadan, annan historia just nu) så kände jag den lite kyliga höstlukten.. Och jag kände att jag tyckte om det!!
Det fick mig att tänka på året (månaderna) jag gick på Fordonsutbildningar i Örebro.
Känslan av nytt, av ensam och av frihet!
Då tyckte jag säkert att det var jobbigt, att vara ny. Men som vanligt så har jag inte några större problem att tränga ner min ganska framfusiga personlighet bland en ganska sammanssvetsad grupp.

Lackeringsvalet, all väntan på busstationen i Örebro, alla meningslösa cigaretter..  Och ändå kände jag glädje..
Men jag var dödstrött, det vet jag!
Precis som jag är nu..
Jag har så jäkla mycket som sitter inuti, som bubblar och kokar.
Ett löfte om disken, och ändå är disken min när jag kommer hem.. Om tvätt, plock, mat och städ.
Bita ihop för att inte låta gnällig, skämta bort det som egentligen är så allvarligt.
Andas, andas..
Att inte bli tagen på allvar.
Att använda klyschan: jag är inte arg, jag är besviken..
Fast jag är ju arg också, för besvikelsen har blivit till ilska.
Jag önskar att kanske bara få höra ett tack ibland men å andra sidan vill jag inte ha något tack om det är framtvingat.

Men ååh, jag kan ju inte önska livet på något annat sätt med de här fina barnen jag blivit "välsignad med", det är nog det bästa sätt jag kan beskriva det på, men samtidigt så känner jag att det finns så mycket vi kan göra..
Det går inte att vandra runt i ett jävla kretslopp för fan!
Orkar inte känna "måste, måste, måste" hela tiden. Måste få känna "vill, vill, vill"!!

Tystnaden till Simpsons ( som jag hatar!) känns spänd och ledsam,
ord eller meningar som missuppfattas..  Gnat, gnat, gnat. Jag som än en gång är riktigt arg för att jag precis tagit den lovade disken.
Förbannade diskjävel!!
Om jag bara kunde skylla skiten på dig, jävla icke-fungerande diskmaskin.

Men herrreeeguuud!!

Som en tonåring på nytt.. Prickikorv all over again, helveteeeeeeee också!!! På brösten, ryggen, ansiktet..  Vad faan är det här??!!

Att bara vara tyst..

En del saker bara bubblar inom mig och jag vill bara.. ösa ur sig!
Men har man inte med det att göra så får man vara tyst istället.
Jag som har så svårt att vara tyst!!

Dags att sova..

Känt mig jättedålig stundvis idag men tvätten viker sig inte själv (kravlar sig inte in i garderoben heller) och disken diskar inte sig själv. Ungefär samma sak med dammsugningen.
Känns i kroppen att man inte är frisk, grymt obehaglig känsla.
Men nu är det Kåvepenin som gäller 3 gånger om dagen..
Men känner att jag förhoppningsvis kan slappna av lite när det inte är jobb förens på måndag!
Imorgon är det ju Cakeboss och Konditorskolan och jag tänker njuta av en fredagkväll! Hoppas att Alvedon håller mig i skick :)

God natt på er!

Oj då..

Den här dagen har verkligen gått åt till ingenting!
Somnade vid elva och sov till halv två, lagade lite mat till killarna och åt lite soppa själv. Hämtade ut pencillinet på Maxi och sen gled jag ner i fåtöljen och somnade en stund till.
Såg att pencillinet är 3 gånger om dagen, det kommer bli svårt att komma ihåg men ska försöka komma på något knep.
Sjukanmälde mig som sagt idag och imorgon men hoppas att jag ska vara tillbaka på banan på måndag.

Vill gråta..

Vaknade i morse och var ännu värre, har så ont i halsen och i kroppen..
Köpte zyx men det lindrade inte ett dugg så ring vc istället.
Fick en tid en halvtimme senare trots att sköterskan i telefon sa att man inte kan konstatera halsfluss efter bara 1,5 dag..
Kom dit 10:15 och fick direkt göra halsprov och jag hörde hur labbet pratade om att det var halsfluss. Knappt 5 min senare fick jag prata med en sköterska och som ville titta lite i halsen och bara konstaterade att det var jäkligt svullet.

Ska hämta ut pencillinet om en stund då det kunde dröja lite.
Ligger nerbäddad med grabbarna under täcket i soffan. Mår så snuskigt illa och har ont i huvudet. Ska försöka sova en stund nu.

Nej!

Kan inte sova, kan inte svälja mitt eget spott ens. Vad fan??!

Får se om det känns bättre innan jag börjar imorgon.. FAN också!

Så tråkigt!

I jobbet har det ofta blivit att man kommer att prata om barn, jag berättar gärna stolt om mina fina tvillingkillar och reaktionen jag möter är: gud vad jobbigt!
Det har varit hårslitande stunder ibland men jag kan garantera att en del föräldrar haft det värre med ett barn!!
Tycker det är så jäkla tråkigt när "nygravida" tjejer är så oroliga över att det ska vara tvillingar.
Idag fick jag till och med höra en som aa att hon skulle tagit bort om det visade sig vara två ( hon kanske faktiskt inte skulle gjort det men bara tanken!!)
Jag kan säga att tvillingar är en GUDAGÅVA! Det bästa som någonsin hänt mig!
Jag var så ung när vi fick reda på graviditeten, bara 17 år, så det var faktiskt så att vi pratade om abort (eftersom vi inte hade framtiden säkrad och var rädda för att sätta ett barn till den osäkerheten) MEN i samma sekund jag såg att det var två så var det inget snack om saken.
Det var så heligt!
Och jo, skulle vi bli gravida med tvillingar igen så skulle jag älska det!! Det är sanningen!
Kanske kan man inte förstå tjusningen med tvillingar innan man upplevt det själv. Tråkig uppfattning folk har i alla fall.

Hela kvällen..

Först ska jag säga att handbollsdamerna INTE visade upp sig från sin bästa sida. Börjar fundera i samma banor som kommentatorerna, var de bara 2010 de fick en blixt och var BRA och de egentligen är såhär dåliga? Det var inte bra i alla fall!

Sen ska jag upplysa om onödig fakta.. Kan ju lika gärna passa på att säga att det är en mindre bra dag (alltså bekväma trosor) så jag tänker spendera kvällen i soffan med halsont. Har inte gett med sig än, trodde att det var morgonont bara.. Vill inte bli sjuk igen!!
Har dessutom haft en dålig dag när jag fått tjata om mat och om städ och disk.. Tjatar ju hål i min egen skalle också!

Nu ska jag njuta av (näst) sista dagen av Storytel, är osäker på om jag har imorgon på mig också.
Jobb 16-21 är inplanerat i alla fall och 7-16 på fredag sen har jag lördag och söndag ledigt!!

Fredag innebär att tvtiden börjar 21, Cakeboss & Konditorskolan. Börjar få rutin på det igen ;)

Det är svårt..

Att klippa sig!!
För nu känns håret alldeles för kort, det var nödvändigt men det blev "gråt-kort"...

Jag är nog ganska förstående..

Men när man sitter på drop-in och väntar och en av frisörerna går ut och ställer sig och pratar med en bekant så är det inte utan att man blir IRRITERAD!!
Inget personligt och inte för att jag är en galet stressad person (fast det är jag ju) men jag tycker inte om att slösa bort min tid på att vänta!