När människan i mig talar..

Så säger den att livet måste vara mer än såhär!
Det kan inte bara vara jobba, diska, städa, laga mat och oj då.. Dags att sova!
Det kan inte bara vara att glida ner i soffan efter dagens slut och sedan byta soffan mot sängen.
Människan i mig skriker, han har tänt fyren och blinkar utav bara fan..
Det kan inte vara såhär det ska vara för resten av livet.

Imorse när jag skjutsade Leon till dagis (Noel skulle m Toffe till vårdcentralen för brännskadan, annan historia just nu) så kände jag den lite kyliga höstlukten.. Och jag kände att jag tyckte om det!!
Det fick mig att tänka på året (månaderna) jag gick på Fordonsutbildningar i Örebro.
Känslan av nytt, av ensam och av frihet!
Då tyckte jag säkert att det var jobbigt, att vara ny. Men som vanligt så har jag inte några större problem att tränga ner min ganska framfusiga personlighet bland en ganska sammanssvetsad grupp.

Lackeringsvalet, all väntan på busstationen i Örebro, alla meningslösa cigaretter..  Och ändå kände jag glädje..
Men jag var dödstrött, det vet jag!
Precis som jag är nu..
Jag har så jäkla mycket som sitter inuti, som bubblar och kokar.
Ett löfte om disken, och ändå är disken min när jag kommer hem.. Om tvätt, plock, mat och städ.
Bita ihop för att inte låta gnällig, skämta bort det som egentligen är så allvarligt.
Andas, andas..
Att inte bli tagen på allvar.
Att använda klyschan: jag är inte arg, jag är besviken..
Fast jag är ju arg också, för besvikelsen har blivit till ilska.
Jag önskar att kanske bara få höra ett tack ibland men å andra sidan vill jag inte ha något tack om det är framtvingat.

Men ååh, jag kan ju inte önska livet på något annat sätt med de här fina barnen jag blivit "välsignad med", det är nog det bästa sätt jag kan beskriva det på, men samtidigt så känner jag att det finns så mycket vi kan göra..
Det går inte att vandra runt i ett jävla kretslopp för fan!
Orkar inte känna "måste, måste, måste" hela tiden. Måste få känna "vill, vill, vill"!!

Tystnaden till Simpsons ( som jag hatar!) känns spänd och ledsam,
ord eller meningar som missuppfattas..  Gnat, gnat, gnat. Jag som än en gång är riktigt arg för att jag precis tagit den lovade disken.
Förbannade diskjävel!!
Om jag bara kunde skylla skiten på dig, jävla icke-fungerande diskmaskin.