Och jag blev rädd..

För min egen skull..
Samtidigt känner jag mig värdelös!
Att jag inte orkar med livet.
Att mensen är försvunnen, negativa graviditetstest, ständigt trött, nedstämd och ledsen, tankar om framtiden som stressar, om vardagen som stressar, hem och trädgård som måste skötas, ångesttankar för kroppen, träning, jobbet, att vara tillgänglig för jobbet, ständigt sjuk med nya pencillinkurer, att bli besviken, att försöka vara en bra mamma.
Imorse kom smällen, jag har gråtit som en idiot och jag känner att jag inte orkar mer. Men jag vågar inte säga nej! Rädd för att inte bli tagen på allvar, vad säger man till en läkare?
Hjälp!