ja, jag vet inte vad det är med mig.. orkar inte blogga, hur jobbigt kan det vara?? men dagarna flyter på, allt på samma sätt... känner mig lite uttråkad, har lärt mig att det är okej att känna så. Älskar inte barnen mindre för det men just nu så känns allt så jäkla grått och tråkigt!!
Har ätit 'lite' frukost och ska iväg till gymmet snart, kanske händer något spännande där..
bjuder på lite bilder från i lördags. Kosläpp och traktoråkning med morfar.
Har ju min nya telefon men jag kände för att göra ett litet inlägg om en "aktuell" sak. Ingen har väl undgått rättegången mot Breivik, inte heller jag såklart.
Man läser om denna.. Varelse, och undrar om det är sant. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig skräcken i ett barns ögon när det springer från en människa med skjutvapen. Någon som dödat dina vänner och nu står du på tur, vad du heter eller hur mycket du än bönar och ber så kommer han inte visa dig den nåden. Han lyssnar ju knappt på namnen som lästes upp, han såg mest uttråkad ut.
Jag uttrycker mig ofta med ordet "psyksjuk" när det gäller honom men trots att det är uppenbart att något är fel så tror inte jag att han är psykiskt sjuk. Han är snuskigt "smart" (observera att det inte är en komplimang!!) och han är grymt medveten om verkligheten.
Men att det fanns människor med ett hjärta av stål, det visste vi ju sen innan t ex Hitler. Man har bara så svårt att förstå..
.. Men landar så dåligt'
Så känns det ikväll när jag lägger mig med huvudet fyllt av tankar.
Man försöker få allt att rulla på, barnen ska ha det bra för det är det allra viktigaste!! Men det är svårt att bara rulla med när 'själen' känns suddig. Tagit väldigt mycket på sistone, och jag kan inte ge tillbaka.. Varför vet jag inte, det bara är så. Måste man alltid veta? Och måste man alltid veta varför?
Något har hänt i mig, jag känner det så väl.
Tittar mig själv i spegeln och jag till och med ser att något har hänt, även fast jag tycker att jag ser precis likadan ut.
Ibland kan jag nästan undra vem den där människan som tittar på mig är.
Ibland ler jag, och hon ler tillbaka.. Ibland pekar jag finger åt henne, och hon pekar tillbaka.
Det måste vara jag, fast det är någon annan jag.
Och vem fan är egentligen jag??
Och vart tusan ska jag?
Någonting har verkligen hänt..
Och vill bara påpeka att jag inte är 2-in-1-person utan jag bara stannar upp och funderar lite över livet.
Vaknar upp med min lilla Leon, kikar på lite Alfons Åberg på svtplay. Noel och hans far sover vidare så vi går ner och äter frukost.
Gröt, ägg och hårdmacka.. Orkar inte äta upp det, men Leon klämde i sig leverpastej och två ägg. Så när frukosten är klar så har vi nu myst ner oss i soffan framför barnprogram, njuter av lugnet med ett barn eftersom jag vet att den andra lilla sover gott.
Min lilla, lilla kärlek. Mina små kärlekar, ni tar upp hela mitt hjärta!
Och så känner jag efter.. Skulle jag inte behöva gråta? Släppa ut skiten som gör så jävla ont! Inte för att det löser några problem men för att det blir lite bättre för sekunden. Men vart är gråten? Känner bara av klumpen i magen.. Förbannade skit!!
Så försöker man lindra tankarna med att göra något roligt, köpa något eller göra om någonstans.. Som för att glömma bort och gömma tankarna. Det går ju inte att glömma bort de oundvikliga tankarna, de finns där trots allt.
I vått och i torrt!
Har inte varit från dem länge men jag saknar mina vänner.. Det är som kärlek!
Jag saknar att skratta så tårarna sprutar, det har varit mycket skit på sistone och annat som kommit före.
Känner mig fortfarande väldigt tom och jag känner att livet inte varit eller är så bekymmerslöst som jag önskar att det vore..
Ingen sa att det skulle vara lätt, men bättre kunde det ju varit.
Försöker hålla upp det, men eftersom bloggen blir en ventil så blir det de dåliga tankarna som pyser ur här.
Just nu känns det som att pissa i motvind.
När tankarna gör fysiskt ont.. De kryper ur kroppen på mig, vandrar under skinnet.
Svårt att avleda dem också, har en grabb på varje arm som somnat och när lugnet lagt sig så kryper skiten på.
All kärlek till mina grabbar och mina nära!
Måste ordbajsa lite.. Måste bara öppna en ventil en stund..
Idag känner jag mig arg, för jag somnade riktigt arg och irriterad. Tycker inte om när saker ändras utan att det känns okej!!
Jag får ångest när jag känner vissa saker och jag får ångest när jag INTE känner vissa saker. Är kryptisk och så får det bli ett tag också, skulle gärna skriva precis vad jag tycker och tänker men i don't do that shit!
Samtidigt som jag känner alla känslor i världen så känner jag ingenting! Jag känner mig så in i helvete tom!!
Jag vill säga tack till alla mina vänner och de närmsta som orkar lyssna och som inte dömer mig, det betyder väldigt mycket just nu.
Och till mina älskade små söner:
Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
Jag kan inte ens stå utan din luft
I mina lungor
Jag kan inte ens stå om
Du inte ser på
Vad vore jag utan dina andetag
Trodde inte att jag skulle blogga, inte så snart i alla fall men jag känner att jag måste!
Har ångest och obehagliga känslor som kryper under skinnet på mig, tycker att det känns som att jag är så jäkla dum.
Men så stannar jag upp lite och tänker att jag bara är mänsklig, att alla känslor inte är så lätta att bära ibland. Även fast man (jag) vill vara starkast i världen så orkar jag inte. En människa håller inte för allt.. Och just nu är livet som det är, och jag är bara tom.
Ja, det är nästan så att det ekar. Jävligt tomt med inlägg just nu. Händer massor i mitt (vårt) liv just nu men inget jag känner att jag orkar/vill blogga om. Jag kanske återhämtar mig och gör comeback i bloggen snart.. Men lovar inget!
Livet känns jävligt jobbigt. 3 timmars sömn på 1,5 dygn pga ett personligt helvete. Jag känner mig så jävla trasig och jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag har i alla fall världens bästa vänner som jag vill tacka så jävla mycket!! Tack för att ni finns!
Pysslat lite med Mary Kay nu på morgonen / förmiddagen.. Gjorde en ganska hård nattklubb/krog-sminkning först men den var hemskt svår att fånga på bild..
Provade sen en makeup som jag tycker passar både vardags och fest, kanske mer fest är vardag faktiskt :)
Två ögonskuggor, eyeliner och mascara var allt som behövdes :)
Bilderna är tagna i ljus som ska framhäva sminket, alltså inte i vanligt 'vardagsljus' :)
Idag verkar bli sista dagen hemma i alla fall, tack och lov!!!!! Gym och jobb, imorgon är jag tillbaka för tusan!
Har tackat nej till så mycket jobb så jag skäms ihjäl! Men fr om imorgon så är det bara att köra på, om jag nu får några mer erbjudanden :p
Jaja, den sista dagen hemma ska spenderas med ett storstäd.. Har höööögar med tvätt pga att jag inte vågat använda handdukar mer än en gång i fall 'pesten' suttit i dem! Samma med kläder, och nu ska ALLA sängkläder tvättas också. Så det finns lite att göra alltså.. Toan ska skuras, köket ska skuras och vardagsrummet ska hittas under alla leksaker.. Sen ska vi allt hinna med en powernap med grabbarna också, det behövs efter den här tidiga morgonen!!
God morgon på er!
Går runt och känner mig grymt ur och mår ganska dåligt än.. Tack och lov verkar kidsen må mycket mycket bättre. Hoppas även jag vaknar och må bra imorgon för har fått tacka nej till flera jobberbjudanden idag och det känns skittråkigt! Känner mig dum som är hemma när det varken syns eller hörs på mig att jag är sjuk..
Precis som ganska många andra så har jag väl sett rubrikerna om Ranelid, ska också ärligt erkänna att jag inte läst det som skrivits om honom men har många gånger hört ord som 'hatstorm' och 'tittarhat' osv.. Jag anser av det jag hört att det är mobbing det handlat om. Och då undrar jag bara.. Vad är det 'ni' vuxna ska lära oss?!
Att det är okej att begå mobbing mot någon som är annorlunda? Hur ska ni kunna lära era barn att det inte är okej när ni bedriver denna grova behandling??!
Jag säger varken bu eller bä om Ranelid, inte här i bloggen. För jag vill inte medverka till den där skiten!
Fy skäms på er!!
Vill bara skriva ett litet inlägg om känslor.
Jag älskar mina egna barn, så otroligt mycket MEN jag är ingen barnmänniska.. Alltså så blir jag inte åter vän men någon gammal bekant som fått barn bara för att få hälsa på en bäbis, och jag har ganska svårt att prata med barn..
Men det finns en liten pojk, förutom mina egna, som jag aaavgudar!! Jag är egentligen ingenting annat än ett stort fan av honom, jag är inte ingift eller något sånt. Men skulle man titulera det så skulle det väl bli 'faster', det är alltså Toffes systerson jag pratar om. Han är helt otrolig den här lilla killen (lilla och lilla, 2,5 år!!)
Jag är så otroligt glad över att han och hans mamma finns och att jag vet att de tycker om grabbarna lika mycket som de tycker om dem!
Så har jag varit lite känslomässig idag också, men en del personer är så värda ett helt eget inlägg. Egentligen mycket mer än så men idag vill jag hylla er!
De skulle gå på Maxi och lilla pluttis fick totalutbrott och skulle inte sitta i vagnen och inte stanna hemma. Till slut fick han följa med in igen och han somnade efter lite skrik.
Jag måste snart gå till jobbet, eller jag behöver gå typ halv så jag hoppas de andra hunnit hem tills dess :)
Men finns inget bättre än att få spendera sån här tid med lilla hjärtat innan jobbet. Visserligen sover han men jag skulle kunna sitta med honom i evigheter!
Men som sagt.. Snart dags för jobb i snön.
Appropå det så behövde jag ett par skor och hittade de på bilden för 50 kr på Maxi :) org pris 399 eller 299 :)
Och varför jag har dem på inne är för att jag behöver trampa in dem lite grann! Om ni nu skulle fundera ;)
Kan ni gissa vem det är förresten?
Idag vill jag säga såhär.. FUCK YOU, SMHI!!!
Det har kommit grymt med snö i natt, jag hatar det!!!! Vidrigt..
Fet bloggtorka.. För mycket att göra, håller på att rustar i hela huset känns det som!
Orkar inte uppdatera andra bloggen heller, kör på med mat och träning men jag kör typ samma sak om dagarna så blir lite tråkigt att blogga om
