Vart är gråten?

Vaknar upp med min lilla Leon, kikar på lite Alfons Åberg på svtplay. Noel och hans far sover vidare så vi går ner och äter frukost.
Gröt, ägg och hårdmacka.. Orkar inte äta upp det, men Leon klämde i sig leverpastej och två ägg. Så när frukosten är klar så har vi nu myst ner oss i soffan framför barnprogram, njuter av lugnet med ett barn eftersom jag vet att den andra lilla sover gott.
Min lilla, lilla kärlek. Mina små kärlekar, ni tar upp hela mitt hjärta!
Och så känner jag efter.. Skulle jag inte behöva gråta? Släppa ut skiten som gör så jävla ont! Inte för att det löser några problem men för att det blir lite bättre för sekunden. Men vart är gråten? Känner bara av klumpen i magen.. Förbannade skit!!
Så försöker man lindra tankarna med att göra något roligt, köpa något eller göra om någonstans.. Som för att glömma bort och gömma tankarna. Det går ju inte att glömma bort de oundvikliga tankarna, de finns där trots allt.

I vått och i torrt!