Konstiga drömmar..

Jag vet att jag hade många läskiga drömmar om grabbarna när jag gick med dem, men aldrig så drömde jag såhär mycket otrohetsdrömmar.
Fast det är inte jag som är otrogen, utan Toffe.
Jag är inte ett dugg orolig på dagarna, skulle Toffe vara otrogen så vet han att det är tvärkört att reparera situationen och då anser jag det att det är hans förlust.
Men tre nätter i rad nu har jag drömt det, och det har hänt några nätter förut. Det är så verkligt ibland så jag vet inte riktigt vart jag är när jag vaknar, haha.
Men jag är lite tacksam över att de här allra sjukaste drömmarna om lilleskutt inte kommit än, fy vad obehagligt det var då!

Nu börjar det.

Ja, jag har redan brutal hetsångest för hur vi ska hinna till tåg, klä på oss innan tåget är framme och hur fort man behöver kliva av. Haha vad längesen det är jag åkte tåg. De stannar ju inte och släpper av som en buss gör, men min tanke säger det.
Grabbsen sover och jag ska plocka lite och äta något innan jag ska krypa ner. Älskling är lite orolig hur han ska klara de här dagarna men å andra sidan visste vi ju att det skulle komma. Det var ju lite så vi bestämde när vi flyttade upp men jag förstår att det är jobbigt i alla fall.
Jag tror att det blir bra, vi behöver sakna lite grann. Vi går ju och nöter ihjäl varandra så som det är nu, och det var så längesen vi behövde sakna så det är nog något positivt också. I längden i alla fall.
Nu ska jag pyssla vidare en stund.

Ingen ragata.. Eller?

Missunnar inte Toffe en utekväll, inte heller en bakisdag. Däremot missunnar jag honom att väcka mig klockan tre inatt för att han trots allt skulle lägga sig hos oss, provade att lägga ner Noel då men såklart vaknade han och låg vaken en timme. Därför känner jag mig som en ragata idag, jag har varit så trött. Powernapen förut stördes av Leon som inte ville sova fast jag gjorde ett starkt försök, haha.
Nu ska vi pigga upp hela familjen med lite våfflor, kanske går magontet över då.
Snart är det äntligen sovdags!!

Kärlek när den känns som mest!

Vi har gått igenom så mycket, och nästan också ifrån varandra. Tack vare att han var envis så står vi fortfarande tillsammans. Det var inte det att jag inte älskade honom, men jag var så sopslut som människa. Det, barnen och jobba hela sommaren bidrog nog till att det blev nattsvart mellan augusti och september.
Och trots att jag är så arg ibland så jag ser ut som den vibrerande penisringen med röda ögon (hahaha, såna säljer jag) så älskar jag dig, Toffe.
Tänk att jag burit två barn, och såg HELT grotesk ut, och så mycket ångest jag haft för min kropp och så tittar människan på mig som att jag vore hans gåva från himlen. Jag skäms ihjäl ibland när det kommer riktigt välsvarvade tjejer på tv. Här sitter ju jag med mina taxöron, säckiga och randiga mage och bristningar på låren och ändå får han mig att känna att han aldrig skulle byta ut det!
Vi står inför nya utmaningar men med facit i hand så blir livet enklare om vi är tillsammans!
Jag älskar dig och jag vet, även fast vi båda är skeptiska nu, så någon gång i framtiden kommer vi bli man och fru!
En enkel "tillställning" med en stor planka (som jag längtar efter en sån, hahaha) och en jäkla fest med de vi tycker om mest. Någon gång!

Använder inte munnen..

Tystnaden borde räcka när Toffe kommer hem med böter på 3200 kr och vi redan sitter i skiten...
Varför är det så svårt att vara ett stöd? Is i själen eller...?

Men galen!!?

Galen på gnälliga barn, galen på sambo, galen över att konstant springa och plocka o städa själv, galen på att det är stökigt efter två sekunder, galen på att få plocka ur och i den där jävla jävla diskmaskinen själv, galen galen galen..
Men mest av allt är jag galen på mig själv, för att jag inte är bättre än såhär. Fan vad trött jag är på mig själv, fan fan fan.
Och fan vad jag är trött.

Kärlek

Mors dag.

Det här kom min älskling hem med på lunchen.. Det var så mysigt och jättefint!

Christoffer

Det är något jag ALDRIG kallar honom, så därför döper jag inlägget till det!
Jag har ju skrivit om min sambo, tyvärr enbart om när jag varit arg och jag har glömt att berätta vilken fantastisk kille det här är.
När man bara går runt i vardagen kan det lätt bli att man är trött och irriterad och minsta lilla kan göra en förbannad. Jag är så glad över att Toffe finns! Han är pigg och glad mestadels av tiden, han är händig och duktig ute i trädgården och han fixar de mesta praktiska sakerna. Han är underbar, och jag tror att i nästan alla förhållanden (grattis till er som inte har det så) så sliter det på att ha barn. Vare sig man har ett eller flera! Man har ju inte lika mycket tid över för varandra, orkar kanske inte lägga den sista energin på det. Jag har inte ro att sitta och mysa i soffan på kvällarna, för det finns så mycket att göra.
Vad jag vill säga med det här är att jag älskar min sambo väldigt mycket! Man glömmer lätt bort kärlek i vardagen, men man kan ju bara bättra sig!

Min älskling..

Ja, nu är det ju någon vecka kvar tills han fyller år.. Eller några kanske man säger! :D Jag har beställt hans present, och eftersom jag vet att han kikar här ibland så kan jag ju inte skriva vad det är.. Dessutom känns det roligt att ha hemlisar ;)
Har dessutom redan nu ordnat barnvakt den 7e maj så att vi kan fira honom, det ska bli roligt och det är han så himla värd!! :)
Igår anmälde jag mig dessutom till cupcaketävlingen som är i Kristinehamn den 14e maj, dvs dagen innan grabbarna fyller ett år så det kan ju bli fullspäckat då ;) Jag tror inte en sekund på att jag kan vinna, men däremot tycker jag att det ska bli väldigt roligt att vara med i alla fall!!
Som sagt, dåliga nätter och väldigt slappa dagar men det gör mig ju på bättre humör när de kan sova på dagen i alla fall så jag också kan återhämta mig en smula.
Nu ska jag sätta fart med disken och alldeles strax sätta på kaffe eftersom Toffe snart kommer hem. Sen ska vi kila ner till marknaden som är här i stan, ska möta upp mamma där nere eftersom hon ville köpa något till grabbarna :)
Ha det bra!

Att vara ett par..

Och att samtidigt vara förälder är inte det enklaste! Småtjafs, oense om saker hemma.. Igår kväll låg jag och funderade, då kom jag inte ens ihåg senast vi kramade varandra.. Eller pussades. Det rosenröda vi hade har ju bleknat en hel del, det gör det väl.. Men jag önskar vi kunde få en 'nystart' mitt i alla bajsblöjor, all välling och allt tjafs. Hur gör ni andra?

Ett återkommande ämne...

Ja, min sambo.. Hahaha, han har visst tummen mitt i handen ibland. I alla fall när det gäller att plocka undan efter sig. Igår tog han ett bad, när jag sen gick in för att gå på toa så såg det ut som en bombnedslag!! Inte för att det var så fint innan, men han hade verkligen spridit saker runt sig. Samma sak när jag skjutsade hem Micke igår (min styvpappa) så hade Toffe varit uppe och gjort smörgåsar under tiden. Oboyen var framme, det stod en tallrik på MIN sida av sängen och det var tänt i köket trots att han gått och lagt sig....
Ibland undrar jag om det ryker ur mina öron när jag blir arg!
Jag tycker inte om att tjata, men ingenting hjälper ju.. Och jag tycker inte om att känna mig som en hushållerska. Tycker inte heller om att tjata!!

Min sambo..

Någon gång under de senaste veckorna (två-tre) har han verkligen gått igenom någon slags förändring. Från att jag har gjort det mesta, dvs städat, diskat, lagat mat osv så lagar han nästan mer mat än mig. Han hjälpte till i morse med dammsugningen när jag drog igång med mitt "morgonstäd". Jag uppskattar det så högt och är så glad över att inte behöva känna mig "ensam tillsammans". Vi delar på det som ska göras, och jag är så tacksam!! :) Jag behöver inte tjata och gnälla och känna mig som en jävla idiot, och det har nog faktiskt gjort att jag är på bättre humör.

Eftersom Toffe jobbar imorgon ska vi fira lite Alla hjärtans dag (det har vi i princip aldrig gjort, men i år så)
Vi äter lite nybakt och bara myser i soffan, med våra små prinsar!

VARNING!

Ajajaj, jag har lite funderingar.. och jag TROR att min sambo har drabbats av en sjukdom!!!
Sjukdomen heter mansgris, alternativt latmask.
Symptomen som jag upptäckt är :
- Lämnar disk eller saker framme.
- Städar inte.
- Bäddar aldrig sängen.
- Vet inte hur man lagar mat.
- Inte heller hur man dammsuger.
- Tvättmaskinen förstår han sig inte på.
- Ligger ofta och länge på soffan.
- Sover gärna länge under lediga dagar.
- Glömmer bort att ge sin sambo sovmorgon (fniss :D)
- Blir GÄRNA uppassad trots att sambon har två barn att ta hand om alternativt städning.
- Slänger kläderna på golvet och kan inte förstå hur man plockar upp dem.'
- Han verkar tro att hans sambo jobbar i hemmet.


Är det någon som hört talas om denna sjukdom och vet om det finns botemedel? Eller i alla fall något som lindrar symptomen lite? Och är det fara för hans liv?
Kan han smitta andra?!