Världens finaste killar!!

En del av en vänskap

Jag är så glad och tacksam över att Toffes syster inte bara är Toffes syster utan en väldigt fin vän.
Jag är glad över att den här fantastiska människan finns i mitt liv, och som orkar lyssna på mig. Den jag orkar prata med, och som jag kan vräka ur mig med.. Som vet att alla fula ord kanske inte alltid är blodigt allvar utan bara frustration för stunden.
Och när man gått över "känna sig ivägen"-gränsen och bara känner sig så otroligt bekväm i sällskapet.
En människa som är sig själv och som gör att delen av att bo långt ifrån sina föräldrar lättare.
Så tack, Mickis, för att du är du!!
Och att du visat att familj inte behöver betyda blodsband!

Men wiie

Tänk att så "lite" kan göra en så uppiggad och glad!
Något att se fram emot räcker länge!!

För tre år sen..

Såg jag ut såhär!
Jag var så ledsen och så trött, såååå trött på att vara gravid.
Och framför allt så var jag SÅÅ stor!
Standardfras när folk fick veta att det var tvillingar var "tvillingar kommer aaalltid tidigt" så det där ställde jag liksom in mig på. Tror ni att det känns som att jag gick på övertid när jag passerat vecka 35 typ?!
I vecka 39 (38+) fick jag en hinnsvepning med i stort sett löfte om att det skulle sätta igång de närmsta 48 timmarna, men bokade in en igångsättning för säkerhets skull.
Förlossningen startade INTE och
Kristihimmelfärd 2010 var det meningen att jag skulle bli igångsatt, men de insåg att de bokat in mig på röd dag och skickade hem mig igen.
Då gick luften ur mig, usch vad ledsen jag var!!
Samma helg så satte det igång spontant.
Grabbarna var beräknade till 16 maj men kom den 15e, båda vaginalt och med 8 minuter mellan.
Ofta säger folk att de aldrig skulle kunna tänka sig att "klämma ut" ett barn till efter att första är avklarat men tro mig, känslan efter att ha fått upp en kladdig underbar varelse på bröstet gav mig kraft till att kunna göra det tjugo gånger till. Kanske inte riktigt, allt gick ju väldigt bra för oss men ni förstår ungefär.
Tyckte nästan att det var värst när de skulle sy efteråt, då kändes det riktigt jobbigt. Då ville man bara bli lämnad ifred!
MEN jag önskar att någon hade berättat för mig hur det kändes att kissa första gången, eller hur första duschen kändes.
Eller känslan av att inte kunna stå upp normalt, att knappt kunna andas stående.
Man var så trött på magen att man trodde att allt efteråt skulle gå "som en dans".
Jag är ju väldigt, väldigt blodrädd och ni kan ju bara tänka er hur det är efter en förlossning (utan att skriva för mycket) och vågade nästan inte gå på toan själv med rädsla för att svimma.
Ringde på sköterskan första kvällen för att fråga om mamma kunde följa med mig medans sköterskan såg efter barnen, då fräste hon av "hur tror du att du ska klara dig hemma?"
Kan säga att det inte var givande i en sån situation, det sitter beviserligen i lite än.
Och jag kan knappt förstå att det snart är dags att göra det igen! ;)

Lyckobubbla!

Som det kan slå om helt plötsligt, galenpanna!
Tänk vad en dags jobb kan göra med humöret, och en harmoni hemma som sitter skönt i själen.
Snälla, goda högre makter, låt livet vara fint!
Man är alltid rädd att bubblan ska spräckas, i alla fall när man är så glad så man ler med hela ansiktet samtidigt som man är så trött så att man skulle kunna skalla kudden!
SKÖN LYCKA!!
TACK, LIVET!
Och imorgon ska jag jobba igen, mer lycka!

Människor i vårt liv

Vi älskar er, tack för att ni finns!

Nu är det slut!!

JAA! Nu är det slut på fyra heldagar i veckan inne på Miroi!
Två HALVdagar i veckan behöver jag sitta här inne och det kan jag stå ut med!
Dessutom har jag sökt ett jobb idag och ska söka det andra nu. Man får söka och hoppas på det bästa helt enkelt!
Det gjorde min dag och nu är det bara 1 timme och en kvart kvar tills jag får äta.
Potatissallad och köttbullar, mums.. Haha! Ingen go blandning men man tar vad man har hemma.
Men japp, slut på Miroi och fint väder.. Det kan bli en bra dag!

Jag ska bli fru!

Toffe har sagt att han har en överraskning till mig när vi kom hem. Har inte kunnat föreställa mig vad det är så jag var vääldigt nyfiken igår. Min fina goa mamma skjutsade hem oss och när jag kom hem så fick jag order om att gå upp på övervåningen. Där uppe satt Toffe och på den nyuppsatta spegeln satt ett kuvert. Han bad mig öppna det och jag fick fram brevet inuti, det var en bild på två ringar. Toffe gick ner på knä och frågade om jag vill gifta mig med honom. Jag sa såklart ja, men blev nog så förvånad att jag glömde bort att bli hysteriskt glad.
Så han sa att det är jag som får bestämma när det blir av, jag vill ju gärna ha ett sommarbröllop.
Men jag är inte så mycket för kyrkobröllop och vi vill ju gärna ha det enkelt men med en stor fest efteråt. Vi får se helt enkelt!
Men efter ca fem år (och mer än fyra av dem förlovade) och snart tre barn så var det väl på tiden, hihi! :)

Lite halvtorka..

Jag har hittat Lars Keplers böcker, DOCK som e-bok så jag har läst igenom Hypnotisören på telefon. Liite krångligt men det gick, på ett dygn också!
Nu har jag krypit ner i sängen och börjat på nästa bok.
Haft en lite rastlösare dag än tidigare med mina små grabbar.
Leon är så hysteriskt rädd för en råtta (kattleksak) och skriker och gråter när den är för nära. Ni kan ju tänka er när den låg precis bredvid nappen, hahaha.
I alla fall så tvärdäckade Leon i soffan efter vällingen, vad gör hans kära bror då? Tar den lilla råttan och stryker den i Leons ansikte, hahaha. Vad brutalt egentligen!
En annan dag satt jag, mamma och barnen i vardagsrummet. Noel lutade sig mot mamma och kramade om henne och sa "jag älskar dig också mormor". Det var ett fint ögonblick kan jag lova!
Vi (Toffe och jag) säger ofta till barnen att vi älskar dem.. Haha, det gör nog alla föräldrar men det är så lätt att glömma bort de där små orden i vardagen. Hoppas grabbarna kommer bära med sig massa kärlek in i framtiden!
Jag försöker tänka mig för och fånga ögonblicken oftare, tiden kommer aldrig tillbaka!!
Nu ska jag sova, äntligen!

Den finaste kärlek jag vet!

Lilla skrutt i magen, för varje spark  så känner jag lycka och oändlig tacksamhet.
Och mina fina små grabbar, jag älskar er så högt och heligt. Vid den här tiden för tre år sen var jag helt ENORM men gud vad jag längtade efter er. Och jag mådde så dåligt, men jag skulle göra om det tusen gånger om. Och jag kommer göra samma sak för er lillebror!
Skulle kunna dö och döda för mina barn, en känsla som är lätt att dela med andra föräldrar.
Älskar er över allt annat!

Från den ena till det andra

Uppåt, skön sång!!
http://m.youtube.com/index?&desktop_uri=%2F

Det är en lillebror!

Min kropp fungerar bra, utmärkt till och med.
Jag har inte magkatarr, inte heller cancer i magen.
Jag har en lillebror i magen!!

Dagen D!

Och jag ska inte avslöja något än, klockan är ju bara 06:57 ;) Alldeles för tidigt för hemligheter!
Jag vaknar pigg och ganska glad och ändå ganska lugn. Skön känsla!
Någon timmes sömn hade ju inte skadat men nu är det ju helt omöjligt att somna om. Får mysa med mina fina, underbara killar en extra timme idag innan de ska iväg till dagis. Mina älsklingar!!
Dessutom har jag dragit igång Morgonpasset på SRs app :D

En bradålig morgon..

Bra:
- Jag fick ligga kvar i sängen i 20 min, brukar annars kliva upp med grabbarna.
- Jag klev direkt in i duschen och orkade till och med tvätta håret.
- Jag mådde inte jättedålig idag.
- Åkte hemifrån innan det blir mer tjafs
- Ropade till grabbarna att jag älskar dem



Dåligt:
- Leon och Noel var på dåligt humör, eller rättare sagt Leon var på dåligt humör och Noel var tvungen att retas.
- Jag hade inte tid att gå imellan bråket eftersom jag hade bråttom.
- En bajsblöja mitt i allt.
- Tjafsigt.
- Jag kunde inte åka hem efter 5 minuter och krama om grabbarna ordentligt och berätta HUR mycket jag älskar dem.
- Tvåtimmarsjävlaparkering.. Behöver jag säga mer?



Men för att inte göra bitter-listan längre än bra-listan så..
KANONBRA:
- Enda coachen här idag skulle vaba vid lunch, vilket innebär att vi kunde gå hem. WIHOO
- Jag hinner hem och städa och greja innan pojkarna kommer från dagis, vilket innebär att jag kan och ska lägga allt mitt fokus på dem.
- Solen är på väg fram, det var inte ens så kallt att gå ut och flytta på bilen. Och vem blir inte glad av solen?
- Ledigt imorgon, OCH DET ÄR 13 MARS! Här är det pirr i själen, big time. Stavade nyss fel och skrev pill i själen, det hade ju haft en helt annan innebörd.. Beroende på vad man har för tankegångar.....
- Och nästan ännu bättre (Eller okej, inte än morgondagen) men jag har morgonens Morgonpasset att lyssna på medans jag städar.. Lycka för det!!

Måste minnas..

Måste minnas känslan ikväll.. Magi!!

Kärlek när den känns som mest!

Vi har gått igenom så mycket, och nästan också ifrån varandra. Tack vare att han var envis så står vi fortfarande tillsammans. Det var inte det att jag inte älskade honom, men jag var så sopslut som människa. Det, barnen och jobba hela sommaren bidrog nog till att det blev nattsvart mellan augusti och september.
Och trots att jag är så arg ibland så jag ser ut som den vibrerande penisringen med röda ögon (hahaha, såna säljer jag) så älskar jag dig, Toffe.
Tänk att jag burit två barn, och såg HELT grotesk ut, och så mycket ångest jag haft för min kropp och så tittar människan på mig som att jag vore hans gåva från himlen. Jag skäms ihjäl ibland när det kommer riktigt välsvarvade tjejer på tv. Här sitter ju jag med mina taxöron, säckiga och randiga mage och bristningar på låren och ändå får han mig att känna att han aldrig skulle byta ut det!
Vi står inför nya utmaningar men med facit i hand så blir livet enklare om vi är tillsammans!
Jag älskar dig och jag vet, även fast vi båda är skeptiska nu, så någon gång i framtiden kommer vi bli man och fru!
En enkel "tillställning" med en stor planka (som jag längtar efter en sån, hahaha) och en jäkla fest med de vi tycker om mest. Någon gång!

Trots det..

Trots att jag var så dålig och att dagen inte varit så bra så lägger jag mig bredvid grabbarna och känner sån obeskrivlig lycka och kärlek. Även inför framtiden!

Men underbart!

Grabbarna har fått en liten kusin och han är helt otroligt fin!!
Imorgon får de åka hem men för min del så får jag avvakta med att träffa lilla Alvin eftersom jag är förkyld och honom är det sista man vill smitta ner.
Dessutom vet jag inte om grabbarna håller på o få vattkoppor, det vore väl så jävla typiskt men då får ju Mickis, Tomas, Theo och Alvin lite lugn och ro från grabbarna röj i några veckor. ;)
Tack och god natt för mig!

Sprickfärdig!

Sagt hej då till hemmagymmet, you gotta do what you gotta do..
Finns så mycket jag skulle vilja skriva av mig om men det passar sig inte riktigt. Det kommer när det kommer!

Alla tårar är inte sorg!

Det kommer de med glädje också, även fast de innebär lite skam.
Men tack gode gud för vår omgivning!!!