Nu är jag på plats på Miroi igen.. Lycka, eller?!
När jag åkte hit så tyckte jag att jag hade åkt så himla länge (Sandarne - Söderhamn = 7 km) så jag trodde att jag hade åkt åt fel håll..
Hahahaha, det måste vara gravidhjärnan.. Vet inte vad som hände riktigt!
Sen höll jag på att bli prejad av en buss också, jag var nästan halvvägs "in" på bussen när den blinkar och sen bara kör ut. Jag VET att de har förkörsrätt, men de har väl lite vett i skallen också?
Att behöva tvärnita för en buss kan ju förstöra en hel morgon! Nej då, så känslig är jag inte idag.
Ser fram emot besöket hos sjukgymnasten för att se om hon kan hjälpa mig, gjorde ont att köra bil till och med. Not göööd!
Igår gjorde lilla vännen i magen såna volter att jag fick ont och behövde lägga mig på soffan. Det upplevde jag ALDRIG med grabbarna, nog för att de sparkade mycket men inga volter på det här sättet. En livlig liten grabb som bor där inne! Åh vad jag är nyfiken på hur han ser ut!! Kommer han bli kopia av grabbarna eller blir det mer av mig i denna pojk? Grabbarna är ju små Toffisar så det skulle ju vara spännande!!
Tvillingar födda maj -10 och i väntan på lillebror som förväntas komma augusti -13. Föräldratankar, graviditetstankar och Emma-tankar.
Visar inlägg med etikett Humor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Humor. Visa alla inlägg
30 apr. 2013
3 feb. 2011
Världens sjukaste grej!
Hade tjejerna på besök och de skulle åka så jag stängde dörren till vårt rum där pojkarna sov och knäppte på barnvakten.. Hör hur det börjar spraka och gråta, tyckte det var ett konstigt gråt och Anna kikade in till dem. Båda två sov som stockar, så hon stängde igen. Och strax efter det så börjar det gråta igen, öppnade dörren och tittade in. Fortfarande sov dem, och jag blev paranoid och började tänka på.. Ja, spöken. Varje gång jag knäppte igång barnvakten så grät det. Jag klämde ihop mig i ett hörn i hallen, fick tårar i ögonen och sa att jag vägrar sova i natt. Började gråta och sa att grabbarna inte kan vara där inne.. Jag var så jävla rädd och undrade vart vi skulle åka. Toffe kom in och jag förklarade, och han räddade mig! Störningar från något annat hus!! Det har aldrig hörts förut, och bara när barnvakten var inne i huset. Men åh, vad jag skämdes. Hahaha. Jag är inte helt redo att skratta åt det, men imorgon ska det allt bli bra. ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)