Vecka 28

3 månader, 12 veckor, 90 dagar.
Längtar tills du är här, lilla vännen!

Det lilla livet..

Det lilla livet, som tar upp mitt liv.
Den lilla människan som är helt galen där inne!!
Har fortfarande svårt att förstå att det är någon där inne, trots att vi gått igenom det här en gång.
Och appropå annat, vad det känns som man plötsligt är mil från varandra bara för att jag jobbat två dagar. Den tredje blir imorgon och det är Mount Everest mellan oss.
Vi får se vad helgen bjuder på, förhoppningsvis familjevänliga känslor.
Kalas på lördag och lite bröllopsshopping på söndag.
Vi klättrar över det!

TENS

Idag var Toffe och hämtade tensapparaten och jag köpte paddlar (VAD heter det egentligen??) efter jobbet. Ikväll ska jag prova den, jag är ganska rädd för ström så det kan ju bli roligt.. Eller?
Provat Tens?

Nu är det över..

Barnen snarkar här bredvid mig.
Jag är glad och tacksam för alla som kom och grattade Leon och Noel.
Dock kändes det som att jag missade alltihop genom att jobba till fyra. :( Men får mysa lite extra med grabbarna på lördag då det blir en omgång tårta igen.
Ligger med kräkont mellan benen.. Ska låna en tensmaskin av mvc imorgon, hoppas den kan hjälpa.
Gör fruktansvärt ont!!
Och så ska jag skriva av mig lite ilska också, Blocket igen, samma annons. Och den ligger kvar på Blocket men inte ett LJUD från människan! Fan vad trött och arg jag blir på sånt!!

Vecka 27

Dags igen för ny vecka.
Min app säger att bäbis är lång som en gurka??! Haha!
Får hemska, vad mvc trodde, blodtrycksfall och skulle ringa vårdcentralen om det fortsatte. Att få ner huvudet mellan knäna är inte det lättaste när man har mage.
Märker att ibland när lilleman sparkar HÅRT och far omkring mycket så blir jag nästan svimfärdig, tack för den liksom ;)
Sjukanmälde mig idag, har ingen lust att bli jättedålig inne på Miroi.
Ska jobba onsdag, torsdag och fredag och jag hoppas för guds skull att jag inte blir dålig när jag jobbar.
Det blir nog bra, det blir ju lön för "mödan"!

Mycket sammandragningar

Urk, avskyr sammandragningar.
Inte för att de gör ont men för att jag tycker att det är väldigt obehagligt.
Trött som ett helvete, eller matt snarare.
Bävar för full aktivitet i slutet på veckan.. Usch vad löjligt det känns men jag vet hur ont jag hade "mellan benen" efter någon dag förra gången jag jobbade. Jag är ju där för att göra mitt jobb och kan inte låta bli att göra saker bara för att det gör ont. Det ska nog gå bra.
Barnen somnade strax efter åtta, efter att ha pratat med mormor och morfar i telefon. Inte alltid lätt att förstå dessa små gossar när de inte kan visa ;)
Jag sitter nere i fåtöljen och ska läsa en stund, har trevligt sällskap i magen för det är fullt ös!
Har haft en supermysig dag i alla fall och det är skönt med sällskap när det känns tungt. Grabbarna har varit otroligt duktiga och lekt idag och nu vill vi bara ha sommar!!

Ännu en mammadag..

Idag saknar jag mamma sådär extra mycket igen.
Det var min fina mamma som satt i, nästan, timmar och kände på min mage när grabbarna låg i magen. Det var mamma som åkte 50 mil flera gånger till förlossningen i Hudiksvall bara för att få vända hem igen när det var falsk alarm.
Mamma som tittade på kläder, skötbord, byrå..
Mamma som skämde bort oss med att laga mat, städa och vara helt fantastisk när hon hälsade på.
Och nu är det dags igen, för nästa lilla pyre, och det är 40 mil igen.
Och det gör så förbannat ont, jag försöker att inte tänka på det så ofta men ibland släpper det och jag har lust att fly.
Man har nog en tendens att känna sig extra ensam under en graviditet, det är nog svårt för Toffe att sätta sig in också.
Hur glad jag skulle bli om han skulle gå fram spontant och klappa på magen, känna när lilla pyret sparkar.
Det är lätt att känna sig ivägen och för mycket. Han glömmer nog bort att det ligger en liten människa där inne, att det är tungt och jobbigt för kroppen att köra på som vanligt.
Jag har klarat mig väldigt bra, bortsett från det hysteriska illamåendet som gjorde mig sängliggandes i tre - fyra dagar, men när foglossningen sätter igång så vill jag gråta. Det gör så djävulskt ont och jag orkar inte köra på hemma som jag oftast brukar.
Det är en satans berg-och-dal-bana att vara gravid, att bara vara Emma är en jäkla åktur.. Haha!
Bryt ihop som satan och kom igen..

100 dagar..

En milstolpe i graviditeten är nådd imorgon. Tvåsiffrigt! 99 dagar kvar till beräknat.
Varför känns det så länge? Det är ju inte så långt, trots allt!
Vi längtar efter dig!

För tre år sen..

Såg jag ut såhär!
Jag var så ledsen och så trött, såååå trött på att vara gravid.
Och framför allt så var jag SÅÅ stor!
Standardfras när folk fick veta att det var tvillingar var "tvillingar kommer aaalltid tidigt" så det där ställde jag liksom in mig på. Tror ni att det känns som att jag gick på övertid när jag passerat vecka 35 typ?!
I vecka 39 (38+) fick jag en hinnsvepning med i stort sett löfte om att det skulle sätta igång de närmsta 48 timmarna, men bokade in en igångsättning för säkerhets skull.
Förlossningen startade INTE och
Kristihimmelfärd 2010 var det meningen att jag skulle bli igångsatt, men de insåg att de bokat in mig på röd dag och skickade hem mig igen.
Då gick luften ur mig, usch vad ledsen jag var!!
Samma helg så satte det igång spontant.
Grabbarna var beräknade till 16 maj men kom den 15e, båda vaginalt och med 8 minuter mellan.
Ofta säger folk att de aldrig skulle kunna tänka sig att "klämma ut" ett barn till efter att första är avklarat men tro mig, känslan efter att ha fått upp en kladdig underbar varelse på bröstet gav mig kraft till att kunna göra det tjugo gånger till. Kanske inte riktigt, allt gick ju väldigt bra för oss men ni förstår ungefär.
Tyckte nästan att det var värst när de skulle sy efteråt, då kändes det riktigt jobbigt. Då ville man bara bli lämnad ifred!
MEN jag önskar att någon hade berättat för mig hur det kändes att kissa första gången, eller hur första duschen kändes.
Eller känslan av att inte kunna stå upp normalt, att knappt kunna andas stående.
Man var så trött på magen att man trodde att allt efteråt skulle gå "som en dans".
Jag är ju väldigt, väldigt blodrädd och ni kan ju bara tänka er hur det är efter en förlossning (utan att skriva för mycket) och vågade nästan inte gå på toan själv med rädsla för att svimma.
Ringde på sköterskan första kvällen för att fråga om mamma kunde följa med mig medans sköterskan såg efter barnen, då fräste hon av "hur tror du att du ska klara dig hemma?"
Kan säga att det inte var givande i en sån situation, det sitter beviserligen i lite än.
Och jag kan knappt förstå att det snart är dags att göra det igen! ;)

Man tänker..

Det har varit fullt ös idag, herregud!!
Först nu har jag lagt mig ner och då snurrar tankarna.
Förutom all övrig oro så börjar man nu fundera på hur stor den här pojken blir. Grabbarna vägde ju 2500 gram var i full tid, undra hur det blir med denna. Klart man är lite orolig att han ska vara stor, jag är säker på att jag överlever födsel av ett stort barn men lite orolig blir man ju.
Precis som man hoppas att han inte är för liten! Ja, herregud, det snurrar verkligen..
Nu har pojkarna somnat och jag ska ta tag i den förbannade tvätten... Det är hysteriskt mycket som ska sorteras och vikas.
Bara att tänka på något annat, hitta något bra på tv och bara göra det!

Gravidkroppen..

Vilka fantasier man har om sin gravida kropp..
Och nej, inga sexuella fantasier.. Haha!
Man ser framför sig hur man är böljande snygg, kvinnlig och go.
Jag känner mig mer tjock och bylsig!
Ska verkligen försöka hitta snygga klänningar att ha i sommar, tar emot att köpa kläder för pengarna men några plagg måste jag införskaffa om jag ska tycka att sommaren är okej.
Och ett måste, EN NY BH!!
Hade glömt vilka enorma tuttar man får, hahaha!

Stor i orden, stor på jorden..

Har känt att jag fått stor mage nu men ärligt talat, näe.. Inte speciellt.
Nog för att det var två förra gången men i vecka 25-26 såg jag ut SÅHÄR

Bild vecka 26

Barnmorskebesöket gick bra.
122 i hb, bra blodtryck, 9 kg upp i vikt, magen är 26 cm, 140 i hjärtslag på lilleman och allt såg bra ut.
Fick dock reda på att jag måste göra om blodprovet för blodgruppen.. För att jag byter efternamn.. Toppen!!
Nästa besök är 10 juni så vi hoppas att jag slipper järntabletter då också!

Vecka 26

Jag skriver ett kort inlägg om vecka 26, jag får fixa en bild imorgon helt enkelt.
104 dagar kvar, 14 veckor.. Det är galet! Jag längtar så efter den lilla människan där inne.
Men jag känner också en oro som jag aldrig kände med grabbarna, då gick man efter överlevnadsveckan och sen när man passerat vecka 34 typ så andades man ut och då skulle man bara vänta på att de kom ut.
Efter att ha varit inne på en gravidsajt och fått upp vad jag trodde var en förlossningsberättelse, eller det var givetvis en förlossningsberättelse.. Men den lilla hade också dött 3 veckor innan BF. Och sånt där fastnar, långt in i skallen. LÅNGT, LÅNGT!
Därför funkar mina "fem dagar i taget"... Imorgon är det i alla fall dags att träffa barnmorskan igen.
Jag hoppas att allt ser vettigt ut och att jag inte behöver äta några järntabletter den här gången heller.
Magen krånglar redan tillräckligt mycket, och jag vet vad järntabletter gör med magen.
Så jag kan ju lika gärna köra en ny uppdatering om vecka 26 imorgon när jag varit hos barnmorskan!

Imorgon..

Går jag in i vecka 26, och ärligt talat så börjar man bli lite tung och magen börjar verkligen ta sig.
Jag känner av hjärtklappning och yrsel ibland, när jag ligger ner kan jag ha svårt att andas ordentligt för att han ligger ganska högt upp och det är rätt tungt att resa sig ur säng/soffa/från golvet.. Jag känner mig nästan lite löjlig, det känns så tidigt.. Kan det vara för att vi fick reda på det så sent?
Med grabbarna så var det tungt och efter att ha skummat igenom gamla bloggen så ser jag att jag hade väldigt ont i kroppen också. Sånt hade jag glömt!!
Tänk, det är faktiskt bara 14 veckor kvar.. 3,5 månad.. GALET!
Jag känner mig obekväm i kroppen ibland men ärligt talat så känner jag mig mer bekväm den här gången än förra. Cirkus 10 kg upp i vecka 26 och ska jag inte se ut som en köttbulle när vi gifter oss kan jag ju i alla fall byta ut bullarna mot frukt ;)
Konstigt nog har det inte blivit såå mycket godis, med tanke på vilket godissug jag haft ibland.
Känner mer att jag längtar efter god mat och jordgubbar typ.. Köpte en ask hallon idag också och det var såå gott!!
Bara 6 veckor tills vi gifter oss, också sjukt!
Allt är sjukt, haha!

Måndag..

Och det är skönt med måndag för jag har inget uppbokat och "vi" samåkte med Tomas och Theo och det blev Toffe som åkte på den. Kanske för att de skulle hämta en båt, där passade ju inte jag in direkt.
Jag fick kliva upp med grabbarna, fast vaknade av att platsen bredvid mig var tom klockan sju. Noel var nere i kylen... Man kan ju ta mig tusan bli tokig!! Måste fixa något så att de inte tar sig in. De är i kyl, frys och skafferi..
Men i alla fall, jag kröp ner i sängen igen med frukost. Jag tror faktiskt att jag ska sova en stund, sen ska jag städa upp den här svinstian.
Och tvätta, herregud vad tvätt det är!!
Andra eller tredje tvättmaskinen gick sönder, tack och lov verkade det inte vara mitt fel.. Så vi beställde en helt ny, man behöver ju "tyvärr" tvättmaskin så vi såg inget annat val. Nu har vi i alla fall garanti på den.. Och ett satans berg med tvätt.
Jaja, skjuter upp det en liten stund till.
Igår fick jag kliva upp med grabbarna och vid tio så kröp jag ner i sängen igen, och halvsov till halv tolv. Det var HELT UNDERBART och jag ångrar att jag hade en tid att passa klockan tolv. Så jag har längtat efter tiden då grabbarna är på dagis, för att få sova lite.
Kan som sagt inte förstå när (och om) mina vakna nätter ska komma.. Känner mig som en klubbad jävla säl, hahaha.
Nu ska jag njuta av stunden, och hoppas att sammandragningarna ger sig lite. Lilla gubben ligger dessutom på ena sidan så jag får en halvmåne mage, ser lite roligt ut!

Tänk..

Den lilla lyssnade på mina önskningar!
Han körde på för fullt igår, jag tror att han ligger så att han snarare "stryker" omkring där inne. Eller att han sparkar loss på mina tarmar, för det är inga karatesparkar de senaste dagarna.
Men det var en skön lättnad att han körde en omgång, han ligger och småpysslar nu också.
Då blir man lugn i mammahjärtat!
Dessutom så får man mysa med världens bästa grabbar, framför Hitta Nemo för tusende gången..

Lilla du..

Jag skulle så gärna vilja veta hur du mår där inne! Nu har du varit lugn, SUPERlugn i två dagar och jag skulle vilja veta vad du pysslar med.
Och jag vet att vi ska få lyssna på dig på onsdag, men det känns långt och just nu väldigt frustrerande.
Kan du inte göra en volt, så det känns som att hela mitt inre möblerar om?
Bara så att jag vet att du mår bra.

Välkommen, vecka 25!

Gravidhjärna..?

Nu är jag på plats på Miroi igen.. Lycka, eller?!
När jag åkte hit så tyckte jag att jag hade åkt så himla länge (Sandarne - Söderhamn = 7 km) så jag trodde att jag hade åkt åt fel håll..
Hahahaha, det måste vara gravidhjärnan.. Vet inte vad som hände riktigt!
Sen höll jag på att bli prejad av en buss också, jag var nästan halvvägs "in" på bussen när den blinkar och sen bara kör ut. Jag VET att de har förkörsrätt, men de har väl lite vett i skallen också?
Att behöva tvärnita för en buss kan ju förstöra en hel morgon! Nej då, så känslig är jag inte idag.

Ser fram emot besöket hos sjukgymnasten för att se om hon kan hjälpa mig, gjorde ont att köra bil till och med. Not göööd!

Igår gjorde lilla vännen i magen såna volter att jag fick ont och behövde lägga mig på soffan. Det upplevde jag ALDRIG med grabbarna, nog för att de sparkade mycket men inga volter på det här sättet. En livlig liten grabb som bor där inne! Åh vad jag är nyfiken på hur han ser ut!! Kommer han bli kopia av grabbarna eller blir det mer av mig i denna pojk? Grabbarna är ju små Toffisar så det skulle ju vara spännande!!