Här med..

lägger det här med. senaste inlägget om magformen

http://emma-kampenmotmigsjalv.blogspot.se/?m=1

Kan inte få nooog!!

Älskar sooolen och passar på att ligga och steka så mycket det går när jag är ledig, man vet ju aldrig hur sommarn ser ut.
Har i alla fall ätit lunch med grabbarna på altanen. Färskpotatis, köttbullar, prinskorv och lite bearnaise. Och glass till efterrätt! Det var så värt det idag.
Ska ändå ta gymmet lite senare och försöka hinna med ett intervallpass då också.
Imorgon är det jobb som gäller, 7-10 bara..
Fick jobbfrågan idag men Toffe ligger dålig (solsting?) så det blev svårt att jobba..

Ligger bredvid en trött kille som förmodligen tänker lunchsova snart men inte i solen vill jag lova!! i vagnen i skuggan kanske, underbart!

Jäkla rastlöshet...

Åh, vill så gärna hitta på något med grabbarna idag. Något annorlunda och speciellt.. Det är visserligen Fastingen (tivoli) här i stan men måste face the fact att de är lite för små än så länge.. Nästa år kanske, eller höstmarknaden. Men ska i alla fall pysa till gymmet om en stund och sen får vi väl se vad som händer, blir väl baksidan i solen idag också.. Tyckte grabbarna var ordentligt smörjda, med uv-dräkt och hattar men Leon blev fasiken dålig inatt. Och varmt som fan har det varit!! Dessutom blir det ju trångt också..

Nu blir det gymmet, sen tar vi nog en promenad..

Bryter ihop..

Ibland räcker småsaker för ett bryt.. Har ett BERG av tvätt och disk som.väntar. Toffe berättade att Noels blöja var överfull i morse, fick byta lakan i hans säng ( mer tvätt ) eftersom det kommit där, gick in i vårt sovrum och där hittade jag en full vällingflaska som det hade börjat rinna ur.. Ut på lakanet såklart ( ytterligare tvätt ), tar bort lakanet och där var det fläckar efter Noel. Trött och sunkig som jag känner mig så vänder jag bara på madrassen (jo, jag vet.... ska ta tag i det när jag är människa igen.) och börjar lägga på nytt lakan... Vad händer då? Noel slänger en cola-burk från Toffes sida som det är kvar i. Madrass och lakan, HELVETEEEEEEE. Vill bara lägga mig och sova nu.
Dessutom dragit igång med patientnämnden ang känslorna om operation.. och jobbat på det. FAN vad jag är tröttttttttt

Så var det dags..

Toffe skjutsade ner grabbarna till sin mormor och morfar igår när jag jobbade så de sov där inatt. Nu saknar jag dem så mycket så jag bara vill hämta dem. Jobbar 16-21 idag så vill ju hinna umgås med dem. Jobbar dessutom 12-21 imorgon så blir inte mycket tid med dem då heller. Då gör det ont i mamma-hjärtat!
Älskar att umgås med killarna, fast man kanske uppskattar tiden mer om man kommer hemifrån lite och pengarna behövs ju. Men en natt räcker allt att vara ifrån dem!!

Det bästa jag har!!

Två år gamla.. Åh, mina älsklingar!!

Vid den här tiden var vi fortfarande hemma, jag hade tagit en dusch för att se om värkarna gick över och skulle vila lite till då natten var jobbig. Värkarna gick ju inte över så vid nio ringde mamma till förlossningen i Hudiksvall och klockan tio blev jag inskriven.
En enorm obeskrivlig smärta som dessutom innefattade att bedövningens pump lossnade och jag vet inte om den återgick till att hjälpa mig.
En underbar barnmorska hade vi och hon satt hos oss hela tiden. Strax innan fem var det dags att krysta och 17:05 kom Leon till världen, skrikandes!!!!
Han fick komma upp på mitt bröst medans läkare och barnmorskor gjorde ultraljud och styrde ner Noel. Och 17:13 kom han.. Vilka magiska klockslag, hela mitt liv förändrades i de sekunderna. Jag älskar er över allt annat, grabbar!! Grattis på två årsdagen!

Bläää

Kommer gå igenom den här veckan med en riktigt ond mage, både psykiskt och fysiskt. Sketa dåligt med pengar kvar så nu är det bara att gilla läget och äta det som finns. Billigaste som går och det kommer min mage få sota för. Får försöka hålla mig borta från det allra värsta men kan bli klent att bara äta bacon t ex. Nästa månad kommer också bli helt förjävlig, tack vare ett hopp från a-kassa till försäkringskassa för Toffe.. Skit är det i alla fall!!

Att känna sig mindre mänsklig..

Ibland, som ikväll, känns det som att jag tittar på mig själv uppifrån. Jag vet att jag måste skriva av mig innan jag går sönder, oavsett andras åsikter.
Imorgon är det som sagt kalasdags för mina underbara grabbar, tänk att två år har passerat och nu känns det som ett andetag sen.. Samtidigt som det känns som att de alltid funnits. Det har varit ups and downs under hela vägen, men det har rullat på. Nu har jag en kris igen, jag känner mig så värdelös.. Så fruktansvärt betydelselös, en nobody. Jag är inte ett skit!
Jag älskar mina barn så högt, till stjärnorna och tillbaka!! Det här handlar ju inte om min lycka över dem, däremot så hände det i samband med att de föddes. Jag älskar att vara mamma och det är allt jag vill vara men jag sörjer Emma, jag sörjer den jag varit och som känns så borta. Jag vet att jag fortfarande är inne i 'småbarnsåren', så dum är jag inte. Men jag känner mig instängd och isolerad och jag saknar mitt sociala liv! Jag omfattar gärna grabbarna i det livet för jag vet att de skulle må lika bra som mig.
Jag saknar att ta mina spontana beslut och göra det jag känner för, även det innefattar Leon och Noel.

Jag känner mig så tom..

Vardagen är så monoton och ser likadan ut, man handlar som en robot. Man kliver upp på morgonen och vardagen liksom bara... är! Trots att det är underbart att få komma ut och jobba så blir nästan varje dag sig lik.
Gymmet har såklart en stor del i mitt liv, jag älskar gymmet!!! Men jag känner mig alltid stressad och hinner oftast inte njuta av tiden där. Även fast killarna är på dagis så känner jag mig jagad av vargar.
Vardagen är så monoton så jag går på autopilot, när jag väl känner något så blir det så överdrivet starkt. Jag saknar att ha något att se fram emot, saker som gör mig riktigt glad. Det känns som att det var så längesen som det var genuint.
Förutom grabbarna då, förstås!
Men en resa eller något som bara... som jag VERKLIGEN vill! Något man längtar efter och inte kan sluta tänka på. Magoperationen är ju HETT efterlängtad, men det är något som ligger på obestämt datum..

Något måste ändras, jag är inte redo att leva resten av mitt liv 'obekväm'.

Lördag..

Ska jobba 16-21 och har känt mig stressad hela dagen!! Imorgon är det kalasdags för killarna och tårtorna är  fyllda, det är bara resten kvar typ..

Snart dags att bege sig till jobbet i alla fall.

Tålamod..

Vi har så mycket med grabbarnas sömn, så nu är frågan.. Plocka bort sovningen helt på dagarna kanske!!

Flint..

Ja, snart har jag ryckt av mig allt hår!!!! Grabbarna är hemskt trotsiga och testar alla gränser. Leon slåss väldigt mycket, både mig och sin bror. Måste hämta tålamod någonstans!! Har inte fått jobba något hitills denna månad heller, måste försöka söka fler jobb nu!