Jag skriver ett kort inlägg om vecka 26, jag får fixa en bild imorgon helt enkelt.
104 dagar kvar, 14 veckor.. Det är galet! Jag längtar så efter den lilla människan där inne.
Men jag känner också en oro som jag aldrig kände med grabbarna, då gick man efter överlevnadsveckan och sen när man passerat vecka 34 typ så andades man ut och då skulle man bara vänta på att de kom ut.
Efter att ha varit inne på en gravidsajt och fått upp vad jag trodde var en förlossningsberättelse, eller det var givetvis en förlossningsberättelse.. Men den lilla hade också dött 3 veckor innan BF. Och sånt där fastnar, långt in i skallen. LÅNGT, LÅNGT!
Därför funkar mina "fem dagar i taget"... Imorgon är det i alla fall dags att träffa barnmorskan igen.
Jag hoppas att allt ser vettigt ut och att jag inte behöver äta några järntabletter den här gången heller.
Magen krånglar redan tillräckligt mycket, och jag vet vad järntabletter gör med magen.
Så jag kan ju lika gärna köra en ny uppdatering om vecka 26 imorgon när jag varit hos barnmorskan!
1 kommentar:
Har också snubblat över sådana berättelser :( som om man inte är tillräckligt orolig över... allting. Nej fy :( Hoppas att allt är bra med dig och bebis!
Skicka en kommentar