Ja, snart är vecka 18 över (17+5 idag) men det känns som jag stått på 18 i en evighet. Hade ju precis gått in i 19 när jag blev bakflyttad till 18.
I alla fall så känns det skönt att jag aldrig fick en magoperation av Landstinget och att jag inte heller fått ett lån beviljat för nu har jag ju mycket skinn att återanvända, haha. Kan ju inte bli mycket mer bristningar än vad det redan är heller så det kommer bli ett steg i framtiden.
Nåja, behöver inte tänka på det nu. Den här gången ska jag verkligen försöka njuta och inte låta det oroliga lysa igenom så. Upprepade gånger efter graviditeten med pojkarna så sa jag "jag skulle njutit mer och bara flytit med", men då var det ju också så mycket kontroller. Skönt på sitt vis men man var så oerhört medveten om att det kunde gå väldigt fel. Man har ju såklart inte någon garanti bara för att man gått igenom en bra graviditet och förlossning tidigare. Jag tycker att man är mer sårbar på ett vis, man vet vad det är man mister om något händer.
Lilleman i magen verkar ha kvällsgymnastik och jag har så ont i rygg och bäcken så jag kan kräkas. Inte heller något jag hade problem med förra gången, bara någon vecka på slutet.
Så! Dags att sova så att man har energi nog att ta sig ur sängen imorgon, lätt att fladdra iväg i sina egna tankar.
I alla fall så känns det skönt att jag aldrig fick en magoperation av Landstinget och att jag inte heller fått ett lån beviljat för nu har jag ju mycket skinn att återanvända, haha. Kan ju inte bli mycket mer bristningar än vad det redan är heller så det kommer bli ett steg i framtiden.
Nåja, behöver inte tänka på det nu. Den här gången ska jag verkligen försöka njuta och inte låta det oroliga lysa igenom så. Upprepade gånger efter graviditeten med pojkarna så sa jag "jag skulle njutit mer och bara flytit med", men då var det ju också så mycket kontroller. Skönt på sitt vis men man var så oerhört medveten om att det kunde gå väldigt fel. Man har ju såklart inte någon garanti bara för att man gått igenom en bra graviditet och förlossning tidigare. Jag tycker att man är mer sårbar på ett vis, man vet vad det är man mister om något händer.
Lilleman i magen verkar ha kvällsgymnastik och jag har så ont i rygg och bäcken så jag kan kräkas. Inte heller något jag hade problem med förra gången, bara någon vecka på slutet.
Så! Dags att sova så att man har energi nog att ta sig ur sängen imorgon, lätt att fladdra iväg i sina egna tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar