Känner..

.. att jag ofta är ledsen, nedstämd och bara allmänt.. konstig?
Ibland undrar jag om det kommer efter förlossningen, eller om jag bara är i en fas. Men sådana faser brukar ju inte hålla i sig i fem månader. Det har givetvis vart fram och tillbaka. Numer får minsta problem mig att ha ont i magen, jag älskar pojkar så otroligt mycket men ibland känner jag hopplöshet. Jag känner mig.. ful, äcklig, tjock, förvirrad..
Saker som kanske egentligen inte är stora eller svåra, blir STORA och SVÅRA!
Jag vill vara en sprudlande glad människa, som jag vet att jag egentligen är.
Jag vill kunna lösa problem med ett knyck på nacken, se motgångar som erfarenheter. Men just nu samlas allt på hög, man skjuter upp känslorna och sen återkommer det igen.
Jag vill inte vara sån här, ibland känner jag att jag inte ens har smält att jag blivit mamma.
Jag har inte tänkt så speciellt på förlossningen, inte på omställningen att komma hem med två barn.
Allt det där kommer nu, och jag vill gråta. Jag vill ha mina söner i min famn och jag vill tacka den som gav oss dessa underbara barn.
För hur det än är så är det ju inte barnens fel att jag är ledsen och nedstämd.

Jag vill hitta en väg ut genom det svarta hål jag verkar ha fastnat i, för det här är inte jag!