Ja, morgonen kom trots den jävliga natten.. Jag är väl inte riktigt lika arg, men det är inte borta än. Det blir väl så skulle jag kunna tro! Är jäkligt hungrig iallafall, var 14 timmar sen jag åt sist och det känns rejält.
Längtar efter mamma, så jäkla mycket! Trodde aldrig att det kunde vara såhär jobbigt utan ditt stöd och din hjälp. Kände mig som en människa när vi var där, inte bara som en mamma.
Ska försöka sluta vara sentimental på bloggen, och skriva om de positiva sakerna.. Kan just nu inte rada upp speciellt mycket, så därför får jag vänta med ett nytt inlägg. :-)
Godmorgon, iallafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar