14 maj 2010

Satt vi i soffan på Grindvägen och jag kände ett jättetryck nedåt, trodde att de "brottades" där inne och det var därför det gjorde ont.
Berättade det för mamma och hon tvingade ut heffaklumpen på en rask promenad, i fall att liksom.
Klockan ett på natten började det, och kom med ganska långt imellan men varje värk sparkade jag visst på Toffe. :) Klockan sex på morgonen den 15 maj kunde jag inte sova pga värkarna. In i duschen och sen försöka sova en stund till, vid nio ringde mamma förlossningen och vid tio kom vi in.
Är det verkligen TRE år sen?! Det är en klyschig mening men tiden går så fort, samtidigt är det som att de alltid funnits i våra liv.
Allt som varit tidigare känns dimmigt och som någon annans liv.
Vad lyckliga vi är för att vi får njuta av de här underbara grabbarna!!
Allt är inte en dans på rosor, det kan det inte vara hela tiden.
Men vi älskar er så mycket och jag tänker väcka er innan jag ska till jobbet imorgon bara för att få se er min när ni ser vad som står i vardagsrummet.
Pluttisar!!