Jag är inte alltid den bästa mamman, jag skriker åt barnen när det blir för mycket, jag gråter inför dem när det varit en riktigt jobbig dag, jag svär ganska mycket (det ger mig ett större ordförråd ;) ) men jag tar tillvara på alla underbara stunder jag får med killarna. Jag tar tag i skiten som är trots att jag hellre skulle vilja rymma hemifrån. Och jag är glad för alla de sakerna, för vad gör det mig om inte starkare? Jag älskar barnen, ont i hjärtat mycket!! Jag är så glad för att de finns i mitt liv, de får mig att vilja slita mitt hår eller dunka skallen i en vägg.. Men åh vad jag lever för de här små killarna!!
Jag hoppas att de ska lära sig styrkor o svagheter, men framför allt att de ska bli ödmjuka personer när de växer upp.
Jag hoppas att vi ska få en lika fin relation som jag o min mamma haft och har.
Älskade grabbar, vad skulle mamma göra utan er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar