De andra då?

Jag går ju runt i något slags "mår-väldigt-konstigt"-bubbla. Jag njuter inte av saker längre, tycker inte att det är roligt eller känner glädje.
Förr så kunde det räcka med att köpa en ny tröja så kände jag mig glad, och framför allt så kände jag mig fin.
Nu spelar det egentligen ingen roll, jag vet ju att träningen kan ta mig till nya höjder i mitt välbefinnande men jag har barnen sisådär dygnet runt. Och att träna med ständig stress börjar bli för mycket, att träna framför tvn kl 22 på kvällen.. Efter träningen så är det dusch som gäller och oftast drar klockan iväg till över 00 innan jag får krypa ner.
Allting händer i full stress, jag har knappt en chans att gå på toa själv. Vill bara ha en jävla timme på gymmet för mig själv.
Orkar inte stressaa hela jävla tiden och just nu är det enda jag får lyssna på två ungar som slåss, bråkar och skriker. Allt ska de ta mig fan bråka om. Jag är inte en bra mamma just nu, det blir bara för mycket!

Orkar fan inte tjata om disk och städ på 'någon'. Önskar jag kunde säga att jag skulle all skit ligga kvar på golvet, låta disken ta mig fan ruttna bort. Men eftersom jag är den som bryr mig så skulle det göra fysiskt ont att ha det skitigt omkring sig.
Har ju inget inre lugn (oj vad harmoniskt det lät) så hur ska ytan kunna vara lugn?!

Har köpt mig lite lugn och ro genom Dora på nickelodeon, släpper ut luften en stund och blåser upp fort som fan när det är dags.