Ensam..

Idag efter vårdcentralen (hörselgångsinflammation så fick örondroppar) så ville grabbarna ut och åka bil.
Satte dem i bilen och det var andra gången allt bara brast, och då kände jag mig så jäkla ensam.
Toffe hade jobbat dubbelt under natten/morgonen så ville inte störa honom.
Det är väl sådär, man vill inte gärna störa. Artigheten finns alltid där.
Först funderade jag på att ringa vårdcentralen och prata med den underbart snälla sköterskan jag pratade med första gången.
När jag var på vårdcentralen första gången fick jag träffa en läkare som var utländsk och vi hade riktigt svårt att förstå varandra! Frågade om det fanns någon sköterska jag kunde prata med men fanns ingen tillgänglig..
Efter att inte ha hittat mod nog så funderade jag på om det finns någon motsvarighet till Bris?
Bris till vuxna typ..
Vad gör andra människor när livet känns såhär? Suck it up, eller?

Jag kände att jag inte hade någon och det gjorde mig nog skräckslagen!

Har somnat med Leon i hans säng, det var trång så jag hängde med benen utanför.
Nu ska jag för en gångs skull sätta mig och prata med min sambo.
Sen ska jag dyka ner i sängen och få två droppar i örat.
Orkar fan inte!