Men..

Idag är jag gråtig.. En stor klump i magen också. Mens skulle jag säga spontant men inte helt säkert.
Vädret bidrar säkert också, grått och tråkigt. Lite regnstänk här och där.
Sitter på en träningscykel på gymmet och bloggar eftersom jag kan göra två saker samtidigt.. En mil är tanken och en stund på promenadbandet. Intervaller eller bara en pw.
Men jag känner mig tom och jag känner mig full (inte i ordets rätta bemärkelse)
Känner att jag har all kontroll över mitt liv samtidigt som jag känner att jag inte har någon.
Idag känns det jobbigt bara, och jag orkar inte tänka eller känna.. Eller också orkar jag och gör precis det.
Bläääää!!!
Vill förlora mig i ledsam musik och bara få ligga i sängen och vara ledsen.. Varför känner man så? Har väl egentligen inget att vara ledsen för förutom att jag känner mig så ensam i mina tankar. Känns som att det bara är jag som har ont i själen, fast jag vet att det är fler som har det.
För några månader kändes allt så monotont att jag längtade efter att få känna mig lite olycklig, nu har jag nog mest känt mig ledsen eller tom mestadels och nu vill jag känna mig glad och framåt och leva upp lite!
Det är inte lätt att vara människa, fast det borde kanske vara det?
Träningen håller mig levande och när jag når resultat så peppar jag upp mig själv!
Och grabbarna förstås, dessa underbara killar som man numer får pussar och kramar och ett 'heej mammaa' när man kommer hem.. Eller bara ut från toaletten.
Gudomlig kärlek!! Kärlek som är lätt att ge och ta. Kärlek som man kan andas in i varje andetag och som värmer upp isen som så lätt bildas genom vardagen.
Att jag väljer att avsluta inlägget här är för att resten blir för personligt, för utlämnande och för sårande..
Ha en underbar dag!