Oj då..

Glömmer nästan bort den här bloggen mitt i alla nya tankar om mat och träning, jag ska bli bättre!
Idag så stod min lilla Leon inne på toan med mig medans jag gjorde mig ordning innan jag skulle till Caroline (på me&i-party) och så började jag bli klar så jag ropade på Noel. Då sticker Leon ut huvudet i hallen och ropar med full kraft: NOOONOOOO!
Det är ju så man smälter!! Älskade, älskade grabbar. Bäst i världen är ni!

I övrigt så ringde Toffe mig runt 12-tiden och sa att jag skulle skjutsa honom till sjukhuset för han hade skurit sig i handflatan. Skjutsade honom till vårdcentralen efter att jag hade drivit med honom några gånger.. Följde med honom in i ett undersökningsrum och kände mig helt okej. Tills jag började titta på såret och kände illamåendet komma, sa till Toffe att jag måste ut i väntrummet. 'sätt dig utanför' säger han.. Inser att det inte finns någon stol där och går lite fortare mot väntrummet för att få sätta mig ner. Tittar mot sköterskan i receptionen men ser bara stora, svarta fläckar.. Är alltså på väg att tuppa av, dock lämpligt ställe att göra det på. ;)
Men glider ner på en stol och jag började svettas och var såå nära på att ropa på en sköterska för jag kände hur jag var på väg ner på golvet..
Satt framåtlutad och eftersom jag inte sagt att jag var yr så måste de ju funderat på vad fan jag höll på med!
Svetten nästintill droppade ner på golvet, men efter tusen andetag så lugnade det ner sig.
Toffe fick två stripes på det, men sen ville de att en doktor skulle titta så vi fick vänta en halvtimme.
Klart som fan att han skulle sys!! Försökte visa stöd och följa med in igen, när blodet började rinna och de gav honom bedövning då gick jag igen, hahaa!
Men då traskade jag ner i bilen och det kändes mycket bättre att sitta där!
Dåligt stöd, men så kan det gå med blodskräck!

Han är riktigt handikappad nu i alla fall, han kan inte ladda kaffebryggaren eller hämta rena kläder efter duschen osv.. Hoppas ironin strömmar ur inlägget!

Det som han däremot har problem med är påklädning/avklädning av grabbarna och bara idag har jag blivit galen eftersom jag får göra ALLT sånt själv. Och då är det bara första dagen.. Men det onda kanske ger sig lite. Hoppas jag, verkligen!!

Men nu är det nog dags att krypa ner efter ett underbart träningspass och en underbar dusch! Man vet aldrig hur mycket / lite sömn det blir!