Just för stunden så har Leon ett av sina jävla utbrott. Jag har redan försökt trösta men då han slängde sig och höll på så satte jag honom på golvet. Han har slängt sig ner och skriker så han nästan spyr, jag ser att han inte har ont någonstans. Han bara trotsskriker! Nu när Toffe kom hem så kunde han plocka upp honom och då blev han tyst och lugn, förmodligen det han ville. Men såna utbrott ska inte löna sig!! Det är inte okej, men jag vet inte.. Någon som har något tips? Dem här stunderna får mig att vilja rymma, verkligen!
2 kommentarer:
Sådär är Vilde också nu och INGENTING fungerar. Man undrar ju vad de vill egentligen. Tror faktiskt de glömmer själva varför de blir så arga från början sen är det bara ren princip liksom.
Liam hade ju ett såntdär tokutbrott! Han var JÄTTE JÄTTE arg, kastade nappen, snuttisen och blev bara arg när jag närmade mig.
Så han fick ligga där på golvet och skrika.
Tror dock ändå att det är viktigt att man pratar med dom trots att det känns som att dom inte lyssnar, man får bli arg men inte så arg vilket man kan säga.
Han låg på golvet i 40 minuter och skrek, jag gick fram till honom och frågade om han ville komma två tre gånger, han ville inte men jag ville visa att jag fanns där.
När han lugnat ner sig så kom han, och då bara kramades vi. Det kändes bra, han fick vara arg men jag satte ändå en gräns, när han lugnat ner sig och ville komma så gjorde han det.
Och om dom gör illa sig själv eller ngn annan så måste man så kalrt också säga till.
Jag tror att envisa barn behöver få utlopp för sina känslor, man kan visa vad som är rätt och fel men samtidigt visa att man finns där.
Det här blev långt ;)
Skicka en kommentar