I mitt huvud så önskar jag att jag vore smal, men när jag ser mig själv i speglar (eller annat reflekterande) så spyr jag. Jag dör lite inombords.. Jag trodde att jag gått ner i vikt, så som jag faktiskt kämpat med långa promenader. Jag har inte gått ner ett jääävla kilohelvete sen förra gången.
Sånt är ganska knäckande och nu hoppas jag att jag ska ta med mig det här misslyckandet till något bra istället. Men jag har matångest.. Jämt och ständigt!! Det är så påfrestande och jag står knappt ut med det.
Jag måste kämpa hårdare nu och sätta nya mål. Åh vad jag vill funka normalt i huvudet.. Jävla hjärnspöken!!
2 kommentarer:
Kom ihåg att inte tänka allt för mycket på just vikten. Det verkar som om du varit ute och gått en hell del, vilket förmodigen ovandlat fett till muskler. Och muskler väger ju mer, tänk på det! Själv har jag aldrig någonsin försökt mig på någon diet eller liknande, men det låter fruktansvärt jobbigt. Tycker du kämpar på jätte bra! Kram
Vet PRECIS hur du känner dig och känner du som jag brukar så hjälper det nog inte att jag skriver att du redan nu ser väldigt bra ut faktiskt. Jobbigt sånt där för jag vet exakt känslan.. Jag finns om du vill prata för jag VET dina tankar nu.. :/
Skicka en kommentar