Att känna sig ensam..

Trots att man är två är ingen bra känsla. Min sambo kommer hem efter jobbet varje dag / natt, och jag förstår att han jobbar hårt. Men att känna sig ensam trots att man faktiskt är två är inte ett dugg bra! Det är jag som har nätterna, kliver upp på morgonen, ser till att de får välling, frukost, mat, mellanmål, byter blöjor, osv.. Städar, diskar, tvättar.. Jag önskar att jag kunde lämna över lite ansvar, för jag gråter nästan ibland när jag tänker på allt som ska göras.
Jag hoppas att det blir annorlunda snart så dåliga känslor försvinner, man orkar inte gå runt och vara arg hela tiden. För det är precis vad man blir, arg arg arg!
Men så har vi de här kanonkvällarna när barnen somnat och vi bara kan vara, och då spelar det ingen roll om jag får stå och vika tvätt mitt i natten för att få det gjort. MEN den känslan håller inte i sig speciellt länge, för till slut vill man hjälpas åt!

Man behöver vara två, om man är två!