Som en zombie..

Tusan vad trött man blir av vädret!! Och inte blir det bättre av att busungarna tyckte det var passande att börja krångla vid halv sex. Men så är det och nu är de påklädda lite mysiga stickade kläder och bara är helt otroligt underbara :)
Man går verkligen runt och fryser inne när det är regn och blåst! Fast jag fryser väldigt ofta, även fast det är sol.
I grabbarnas rum så har vi en "lekmadrass" på golvet och där ligger jag och läser medans grabbarna busar och leker, perfekt! Nu är det Mari Jungstedt - I denna stilla natt som gäller, jag ÄLSKAR svenska kriminalromaner men jag kan inte riktigt förklara varför. Visserligen tycker jag om vilka kriminalromaner som helst, men lättare att föreställa sig en svensk. Vilket jag ofta gör när jag läser.
Känner att jag bara babblar, grabbarna slåss om att skjuta tv:n åt varsitt håll och jag känner att det är dags för väggfäste och boxerblablabla till tv:n så vi enbart har strömsladden.
På torsdag är det vägning och mätning, vaccinering och läkarkontroll och jag hoppas att barnen gått upp bra i vikt och att de inte kommer må alltför dåligt efter vaccineringen.
Det var ju två månader sen vi var och vägde och mätte, det har kommit mycket i vägen men jag skulle nästan kunna tro att viktskillnaden mellan Leon och Noel inte är så stor längre. Noel äter som en galning och det är inte lika stor skillnad att lyfta dem så vi får väl se. Jag är bara glad om Noel kommer ikapp lite. Han har ju legat efter hela tiden, om så bara 30 gram när de föddes. :)

Nu de senaste dagarna har jag gått in på min gamla blogg, för att läsa just om tiden runt grabbarnas födelse. Vill ni också göra det, så klicka HÄR. Det är en märklig känsla, och jag kan komma ihåg att när Toffe kom till BB för att hälsa på oss så var det varmt ute och han var "sommarklädd" i shorts och linne. Jag kände mig som en stor fet val och jag mådde riktigt dåligt under tiden på BB. Jag mådde även dåligt efteråt och just nu har jag svårt att själv förstå hur dåligt jag mådde vissa stunder, men jag kan ändå komma ihåg just känslan.
Kommer också ihåg hur ont jag hade efter förlossningen, hur gärna jag ville att kroppen skulle återgå till det normala och att jag ville gå ut och gå. Det är så konstigt att läsa, men jag är SÅ glad över att jag har kvar den bloggen för det betyder mycket för mig att kunna gå in och läsa.
Den 16e maj kom första bilden in på barnen, och den 17e kom förlossningsberättelsen.
Det var helt gaaaalet att få två barn, att bara bli kastad in i det. Tyvärr fick jag ju ligga själv på BB också, och jag hade så ont i magen. Lungorna hade väl blivit intrycka till max, så när jag stod upp så hade jag svårt att andas. Tänk att det var där vi var för ett år sen, och nu har vi två friska underbara små killar som jag är så fruktansvärt glad över!!!!