2 maj 2011

Mitt fel!

Grabbarna skulle sova första natten i sitt rum (igen) det började väl okej.
De somnade, Toffe åkte och jobbade och Anna kom hit och åt och höll mig sällskap under Big Brother. Leon vaknade en stund men somnade sen om, Anna åkte hem och jag kröp ner i sängen. Läste lite, vände och vred.. Vad var det som lät?
Jag är extremt lätt självuppjagad så jag hörde ju allt! Noel vaknade och var väldigt ledsen så hämtade honom och tog honom till vårt rum. Vi somnade och jag vaknade strax innan tre, Leon skrek som en galning. Hämtade även honom, så när Toffe kom hem sov vi alla tre i vår säng. Det här är ju mitt fel, att det inte funkar med att de sover i sina sängar. Men sanningen är nog egentligen att jag tycker det är mysigt. Vi får se vad det blir av allt, jag jobbar på det. Och speciellt under veckan Toffe inte är hemma på nätterna.

Vad tycker ni om shopaholic-Leon förresten? ;-)

2 kommentarer:

Rebecca sa...

Det är väl absolut ingen brådska att få dem sova i eget rum och säng om inte du känner att det är jättejobbigt. Vill du samsova med dem så gör det, tids nog kommer de aldrig mer vilja ligga och sova bredvid dig. Njut och ta vara på det istället :)

Anonym sa...

Njut av tiden som de får plats i sängen med er, det kommer en tid när man verkligen saknar det :) Jag tror att man lägger grunden till framtida trygghet om de får känna närhet :)
Kramar Carola