Förut njöt jag av att sitta själv när barnen var lugna/helst att de sov, men nu myser jag gärna tillsammans med barnen. La Leon i sin säng med snutten och nappen för att jag skulle bädda våran och sedan tänkte jag att vi skulle krypa ihop framför tv:n i sängen eftersom Toffe tog med Noel och handlade.. Leon tvärslocknade!! Och jag sitter här ensam och bara längtar efter den lilla grabben, men nu tänker jag ju inte väcka honom.. Tänk att man blir så "kär" i sina barn, det är helt otroligt! Ni är det bästa i mitt liv, grabbar!
Noel!
Noel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar