Tankar..

Jag har tänkt mycket.. Och det har med mitt bloggnamn att göra.. "Emma, mamma till två". Jag har insett att allt jag är numer är mamma, alla bitar av Emma är borta. Jag menar inte att jag inte vill vara mamma, för det älskar jag. Men jag måste alltid vara igång och alert, jag har barnen dygnet runt och jag är alltid stressad och irriterad. Mina dagar består av att ta hand om barnen, diska, städa och inte alls så mycket annat, jag tycker inte att det är skönt att duscha längre för jag gör mig aldrig iordning så jag känner mig fräsch. Jag kommer inte ihåg senast som jag fick ligga i sängen själv och bara vara, eller när jag fick sova en hel natt. En morgon har toffe tagit barnen, och min älskade mamma har tagit barnen och hjälpt till otroligt mycket. Hur skulle jag någonsin kunna tacka dig?! Som inatt t ex när jag hade ont och inte kunde sova och båda barnen var ledsna, då kunde inte hon sova så då hjälpte hon mig. Hon hade Leon från halv tre till klockan åtta på morgonen och jag hade Noel. Vi låg i en varsin soffa i vardagsrummet och matade och tittade på våra små barn / barnbarn och vid halv sex så somnade Leon på mammas mage och Noel på min och så sov vi till halv åtta - åtta. Du är helt otrolig, mamma. Jag hade aldrig kunna föreställt mig att du skulle ställa upp så mycket och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dig!

Åter till det här om att vara mamma, det är ju en helt otrolig upplevelse och jag kan nog ärlig säga att jag inte fattat det än.. Hur sjukt är inte det? Imorgon har det gått 12 veckor sen jag blev mamma, och jag förstår det inte. Jag ser dessa två underbara pojkar le mot mig, jollra och följa med i varje rörelse jag gör.
Men vart är Emma i allt det här? Jag lever för stunderna jag får baka eller laga mat och mina vänner kommer hit, för då får jag göra någonting annat än att mata, byta blöjor eller bli nerspydd. Dem är otroliga, tar hand om barnen och roar dem så jag får greja med mitt en liten stund. Och det betyder så mycket för mig!

Förra helgen gick vi ut och spelade lite biljard och lyssnade på musik, imorgon ska Toffe och jag gå ner och lyssna på Drängarna och Billy.. Och direkt får jag dåligt samvete för barnens skull! Men jag borde inte ha det, eftersom jag vet att grabbarna har en kanonkväll och natt med sin mormor, kanske bättre än med mig eftersom jag känner hur orken rinner av mig. Mamma sa att hon kunde ta grabbarna hela natten så jag / vi fick vila en hel natt.. Men det gör ont i mamma hjärtat, men jag vet att jag kommer att orka mer och ha ny energi till att ta hand om de som gör mitt liv värt att leva.

Nu har min yngsta son vaknat i sin babysitter och tittar på mig med stora ögon samtidigt som han tar i allt han har och det dundrar i blöjan! Att vara mamma är underbart, men jag har tappat bort mig själv..

Jag fungerar inte som människa längre, däremot som mamma.