Mamma..

Ja, mamma.. Du löste nog en hel del problem!

Har just nu en helt hysterisk Noel och det är med nöd och näppe som jag inte lägger ner honom och går härifrån. Han skriker, skriker och skriker.. Det är så påfrestande!! Även Leon skriker mycket, och jag blir tokig!! De få mat, ny blöja och i princip så gör jag allt jag kan göra.. Förutom en sak! Och det är att ge dem ersättning efter amning så att de är tillräckligt mätta, de har legat vid mig och ätit tills de släppt själva och automatiskt så har jag trott att de vart mätta då, men då har de velat äta efter bara en timme igen. Jag har ammat, ammat och ammat.. Och nu är jag helt slut! Förmodligen därav mitt överjävliga humör, min brist på tålamod och denna trötthet.. Har knappt gett ersättning alls under några dagar och det har ju bara blivit värre! Nu orkar jag knappt ta tag i när barnen skriker för att jag blir så irriterad så fort jag ens börjat, så därför har det varit guldvärt när Toffe vart ledig och mamma vart hemma. Jag säger det än en gång, jag älskar barnen högre än allt annat, men när ingenting hjälper så skulle jag vilja lämna dem och dra.. Men det har bara vart dessa dagar och nu orkar inte jag mer så nu kommer ersättningen vara min bästa vän, helt klart! Jag tänker dock inte sluta med amningen men de ska få ersättning efter varje mål de behöver annars kommer jag gå under, för jag är på god väg!
Och så till att mamma löste mina problem.. När man är trött och slutkörd så tänker man inte ens logiskt utan man tror att det är enorma orsaker men när det kan vara något så enkelt som att jag ammat "för mycket" och de ändå inte blivit mätta så bannar man sig själv efteråt för att man inte kommit på det tidigare!

Känner mig fortfarande som en dålig mamma.. Har så dåligt samvete för att jag blir irriterad när de skriker, men de skriker nästan all vaken tid.. Eller sitter och gnäller så att jag måste sitta med dem, så jag får ingenting gjort på dagarna. Men, mamma älsklingar trots alls!