Den bittra sanningen!
17 juli 2010
Fy!
Trodde jag skulle vänja mig vid min mamma-kropp! Jag tycker inte om den! :-( Jag känner mig alltid så stor.. Magen hänger och jag känner mig ledsen.. Men självklart så är det värt det eftersom jag har så underbart vackra söner men jag kan inte riktigt må bra i mig själv.. Ska från och med nu börja gå ut och gå.. Det är bra för både mig och barnen att komma ut. Visst, det har gått nio veckor, men det känns inte bra ändå.. Kommer jag alltid vara så här enorm? Jag förstår att det låter fjantigt, och att jag har mycket annat att bry mig om.. Men jag har alltid haft ångest över min kropp..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Gillar inte alls min kropp heller och då är flickorna 7 månader.. Men jag får skylla mig själv som inte tagit tag i att gå ner i vikt, väger 8 kg mer nu än innan jag blev gravid :S
Förstår din ångest, även om jag själv inte har kännt riktigt så...
Magen blir liksom inte som den har vart, har oxå bristningar skrycklig mage (dock inte så mycket som du) särskilt under naveln och ja naveln, det har jag knappt nån längre...
Det känns jobbigt i början, man vill inte riktigt visa sig på stranden, badhus mm. Men jag har iaf vant mig, trots att jag faktiskt tom fått frågan om jag har gjort kejsarsnitt, för det ser ut som stora ärr.
det kan dröja länge än, men magen blir tids nog bättre även om den aldrig blir helt som den var. Du har ju haft två därinne, skinnet har töjts massor.
promenader är en bra start. när pojkarna blir större och inte kräver din tid på samma vis kommer du få mer energi till dig själv!
Kram
Du kommer aldrig att bli som du var innan. Men det gäller det mesta här i livet och är ganska bra för det mesta. Jaq är 46 år och fått tre barn och jag försökte se på mina bristningar med stolthet. Nu när jag är lite äldre så skiter jag i dem och tycker att i stort sett är helt oviktigt.
Skicka en kommentar