Här med..

lägger det här med. senaste inlägget om magformen

http://emma-kampenmotmigsjalv.blogspot.se/?m=1

Kan inte få nooog!!

Älskar sooolen och passar på att ligga och steka så mycket det går när jag är ledig, man vet ju aldrig hur sommarn ser ut.
Har i alla fall ätit lunch med grabbarna på altanen. Färskpotatis, köttbullar, prinskorv och lite bearnaise. Och glass till efterrätt! Det var så värt det idag.
Ska ändå ta gymmet lite senare och försöka hinna med ett intervallpass då också.
Imorgon är det jobb som gäller, 7-10 bara..
Fick jobbfrågan idag men Toffe ligger dålig (solsting?) så det blev svårt att jobba..

Ligger bredvid en trött kille som förmodligen tänker lunchsova snart men inte i solen vill jag lova!! i vagnen i skuggan kanske, underbart!

Jäkla rastlöshet...

Åh, vill så gärna hitta på något med grabbarna idag. Något annorlunda och speciellt.. Det är visserligen Fastingen (tivoli) här i stan men måste face the fact att de är lite för små än så länge.. Nästa år kanske, eller höstmarknaden. Men ska i alla fall pysa till gymmet om en stund och sen får vi väl se vad som händer, blir väl baksidan i solen idag också.. Tyckte grabbarna var ordentligt smörjda, med uv-dräkt och hattar men Leon blev fasiken dålig inatt. Och varmt som fan har det varit!! Dessutom blir det ju trångt också..

Nu blir det gymmet, sen tar vi nog en promenad..

Bryter ihop..

Ibland räcker småsaker för ett bryt.. Har ett BERG av tvätt och disk som.väntar. Toffe berättade att Noels blöja var överfull i morse, fick byta lakan i hans säng ( mer tvätt ) eftersom det kommit där, gick in i vårt sovrum och där hittade jag en full vällingflaska som det hade börjat rinna ur.. Ut på lakanet såklart ( ytterligare tvätt ), tar bort lakanet och där var det fläckar efter Noel. Trött och sunkig som jag känner mig så vänder jag bara på madrassen (jo, jag vet.... ska ta tag i det när jag är människa igen.) och börjar lägga på nytt lakan... Vad händer då? Noel slänger en cola-burk från Toffes sida som det är kvar i. Madrass och lakan, HELVETEEEEEEE. Vill bara lägga mig och sova nu.
Dessutom dragit igång med patientnämnden ang känslorna om operation.. och jobbat på det. FAN vad jag är tröttttttttt

Så var det dags..

Toffe skjutsade ner grabbarna till sin mormor och morfar igår när jag jobbade så de sov där inatt. Nu saknar jag dem så mycket så jag bara vill hämta dem. Jobbar 16-21 idag så vill ju hinna umgås med dem. Jobbar dessutom 12-21 imorgon så blir inte mycket tid med dem då heller. Då gör det ont i mamma-hjärtat!
Älskar att umgås med killarna, fast man kanske uppskattar tiden mer om man kommer hemifrån lite och pengarna behövs ju. Men en natt räcker allt att vara ifrån dem!!

Det bästa jag har!!

Två år gamla.. Åh, mina älsklingar!!

Vid den här tiden var vi fortfarande hemma, jag hade tagit en dusch för att se om värkarna gick över och skulle vila lite till då natten var jobbig. Värkarna gick ju inte över så vid nio ringde mamma till förlossningen i Hudiksvall och klockan tio blev jag inskriven.
En enorm obeskrivlig smärta som dessutom innefattade att bedövningens pump lossnade och jag vet inte om den återgick till att hjälpa mig.
En underbar barnmorska hade vi och hon satt hos oss hela tiden. Strax innan fem var det dags att krysta och 17:05 kom Leon till världen, skrikandes!!!!
Han fick komma upp på mitt bröst medans läkare och barnmorskor gjorde ultraljud och styrde ner Noel. Och 17:13 kom han.. Vilka magiska klockslag, hela mitt liv förändrades i de sekunderna. Jag älskar er över allt annat, grabbar!! Grattis på två årsdagen!

Bläää

Kommer gå igenom den här veckan med en riktigt ond mage, både psykiskt och fysiskt. Sketa dåligt med pengar kvar så nu är det bara att gilla läget och äta det som finns. Billigaste som går och det kommer min mage få sota för. Får försöka hålla mig borta från det allra värsta men kan bli klent att bara äta bacon t ex. Nästa månad kommer också bli helt förjävlig, tack vare ett hopp från a-kassa till försäkringskassa för Toffe.. Skit är det i alla fall!!

Att känna sig mindre mänsklig..

Ibland, som ikväll, känns det som att jag tittar på mig själv uppifrån. Jag vet att jag måste skriva av mig innan jag går sönder, oavsett andras åsikter.
Imorgon är det som sagt kalasdags för mina underbara grabbar, tänk att två år har passerat och nu känns det som ett andetag sen.. Samtidigt som det känns som att de alltid funnits. Det har varit ups and downs under hela vägen, men det har rullat på. Nu har jag en kris igen, jag känner mig så värdelös.. Så fruktansvärt betydelselös, en nobody. Jag är inte ett skit!
Jag älskar mina barn så högt, till stjärnorna och tillbaka!! Det här handlar ju inte om min lycka över dem, däremot så hände det i samband med att de föddes. Jag älskar att vara mamma och det är allt jag vill vara men jag sörjer Emma, jag sörjer den jag varit och som känns så borta. Jag vet att jag fortfarande är inne i 'småbarnsåren', så dum är jag inte. Men jag känner mig instängd och isolerad och jag saknar mitt sociala liv! Jag omfattar gärna grabbarna i det livet för jag vet att de skulle må lika bra som mig.
Jag saknar att ta mina spontana beslut och göra det jag känner för, även det innefattar Leon och Noel.

Jag känner mig så tom..

Vardagen är så monoton och ser likadan ut, man handlar som en robot. Man kliver upp på morgonen och vardagen liksom bara... är! Trots att det är underbart att få komma ut och jobba så blir nästan varje dag sig lik.
Gymmet har såklart en stor del i mitt liv, jag älskar gymmet!!! Men jag känner mig alltid stressad och hinner oftast inte njuta av tiden där. Även fast killarna är på dagis så känner jag mig jagad av vargar.
Vardagen är så monoton så jag går på autopilot, när jag väl känner något så blir det så överdrivet starkt. Jag saknar att ha något att se fram emot, saker som gör mig riktigt glad. Det känns som att det var så längesen som det var genuint.
Förutom grabbarna då, förstås!
Men en resa eller något som bara... som jag VERKLIGEN vill! Något man längtar efter och inte kan sluta tänka på. Magoperationen är ju HETT efterlängtad, men det är något som ligger på obestämt datum..

Något måste ändras, jag är inte redo att leva resten av mitt liv 'obekväm'.

Lördag..

Ska jobba 16-21 och har känt mig stressad hela dagen!! Imorgon är det kalasdags för killarna och tårtorna är  fyllda, det är bara resten kvar typ..

Snart dags att bege sig till jobbet i alla fall.

Tålamod..

Vi har så mycket med grabbarnas sömn, så nu är frågan.. Plocka bort sovningen helt på dagarna kanske!!

Flint..

Ja, snart har jag ryckt av mig allt hår!!!! Grabbarna är hemskt trotsiga och testar alla gränser. Leon slåss väldigt mycket, både mig och sin bror. Måste hämta tålamod någonstans!! Har inte fått jobba något hitills denna månad heller, måste försöka söka fler jobb nu!

ojoj..

ja, jag vet inte vad det är med mig.. orkar inte blogga, hur jobbigt kan det vara?? men dagarna flyter på, allt på samma sätt... känner mig lite uttråkad, har lärt mig att det är okej att känna så. Älskar inte barnen mindre för det men just nu så känns allt så jäkla grått och tråkigt!!
Har ätit 'lite' frukost och ska iväg till gymmet snart, kanske händer något spännande där..

bjuder på lite bilder från i lördags. Kosläpp och traktoråkning med morfar.

Tänkte passa på..

Har ju min nya telefon men jag kände för att göra ett litet inlägg om en "aktuell" sak. Ingen har väl undgått rättegången mot Breivik, inte heller jag såklart.
Man läser om denna.. Varelse, och undrar om det är sant. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig skräcken i ett barns ögon när det springer från en människa med skjutvapen. Någon som dödat dina vänner och nu står du på tur, vad du heter eller hur mycket du än bönar och ber så kommer han inte visa dig den nåden. Han lyssnar ju knappt på namnen som lästes upp, han såg mest uttråkad ut.
Jag uttrycker mig ofta med ordet "psyksjuk" när det gäller honom men trots att det är uppenbart att något är fel så tror inte jag att han är psykiskt sjuk. Han är snuskigt "smart" (observera att det inte är en komplimang!!) och han är grymt medveten om verkligheten.

Men att det fanns människor med ett hjärta av stål, det visste vi ju sen innan t ex Hitler. Man har bara så svårt att förstå..

Herreguuuyd

Kan ni ens förstå det??!!!
Jag var enorm!!!

Om jag har en själ..

Så är det den det gör ont i just nu!

'jag siktar högt..

.. Men landar så dåligt'

Så känns det ikväll när jag lägger mig med huvudet fyllt av tankar.
Man försöker få allt att rulla på, barnen ska ha det bra för det är det allra viktigaste!! Men det är svårt att bara rulla med när 'själen' känns suddig. Tagit väldigt mycket på sistone, och jag kan inte ge tillbaka.. Varför vet jag inte, det bara är så. Måste man alltid veta? Och måste man alltid veta varför?

Något har hänt i mig, jag känner det så väl.
Tittar mig själv i spegeln och jag till och med ser att något har hänt, även fast jag tycker att jag ser precis likadan ut.
Ibland kan jag nästan undra vem den där människan som tittar på mig är.
Ibland ler jag, och hon ler tillbaka.. Ibland pekar jag finger åt henne, och hon pekar tillbaka.
Det måste vara jag, fast det är någon annan jag.
Och vem fan är egentligen jag??
Och vart tusan ska jag?

Någonting har verkligen hänt..

Och vill bara påpeka att jag inte är 2-in-1-person utan jag bara stannar upp och funderar lite över livet.

Vart är gråten?

Vaknar upp med min lilla Leon, kikar på lite Alfons Åberg på svtplay. Noel och hans far sover vidare så vi går ner och äter frukost.
Gröt, ägg och hårdmacka.. Orkar inte äta upp det, men Leon klämde i sig leverpastej och två ägg. Så när frukosten är klar så har vi nu myst ner oss i soffan framför barnprogram, njuter av lugnet med ett barn eftersom jag vet att den andra lilla sover gott.
Min lilla, lilla kärlek. Mina små kärlekar, ni tar upp hela mitt hjärta!
Och så känner jag efter.. Skulle jag inte behöva gråta? Släppa ut skiten som gör så jävla ont! Inte för att det löser några problem men för att det blir lite bättre för sekunden. Men vart är gråten? Känner bara av klumpen i magen.. Förbannade skit!!
Så försöker man lindra tankarna med att göra något roligt, köpa något eller göra om någonstans.. Som för att glömma bort och gömma tankarna. Det går ju inte att glömma bort de oundvikliga tankarna, de finns där trots allt.

I vått och i torrt!

Jag saknar..

Har inte varit från dem länge men jag saknar mina vänner.. Det är som kärlek!
Jag saknar att skratta så tårarna sprutar, det har varit mycket skit på sistone och annat som kommit före.
Känner mig fortfarande väldigt tom och jag känner att livet inte varit eller är så bekymmerslöst som jag önskar att det vore..

Ingen sa att det skulle vara lätt, men bättre kunde det ju varit.

Försöker hålla upp det, men eftersom bloggen blir en ventil så blir det de dåliga tankarna som pyser ur här.

Just nu känns det som att pissa i motvind.

En sån kväll..

När tankarna gör fysiskt ont.. De kryper ur kroppen på mig, vandrar under skinnet.

Svårt att avleda dem också, har en grabb på varje arm som somnat och när lugnet lagt sig så kryper skiten på.

All kärlek till mina grabbar och mina nära!

Måste skriva..

Måste ordbajsa lite.. Måste bara öppna en ventil en stund..

Idag känner jag mig arg, för jag somnade riktigt arg och irriterad. Tycker inte om när saker ändras utan att det känns okej!!
Jag får ångest när jag känner vissa saker och jag får ångest när jag INTE känner vissa saker. Är kryptisk och så får det bli ett tag också, skulle gärna skriva precis vad jag tycker och tänker men i don't do that shit!

Samtidigt som jag känner alla känslor i världen så känner jag ingenting! Jag känner mig så in i helvete tom!!
Jag vill säga tack till alla mina vänner och de närmsta som orkar lyssna och som inte dömer mig, det betyder väldigt mycket just nu.

Och till mina älskade små söner:

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens stå utan din luft
I mina lungor
Jag kan inte ens stå om
Du inte ser på

Vad vore jag utan dina andetag